Personlig assistans, i mitt liv

25/11-09
Jag har under den senaste tiden hört mer än en som har assistans som har fått nerdragning ang. antal timmar om man har assistans.
Detta känns mycket allvarligt när det kommer på ett sätt som om det kan bero på en ny riktlinje eller dyl och slår mot en grupp som redan har fått kämpa mycket för att klara sin vardag!

Jag har alltså assistans, jag är fri att välja!

Jag har alltså assistans och redan innan lagen gick igenom fick jag ca 20 timmar/veckan och det var då som jag första gången själv kunde välja vem som skulle hjälpa mig och komma in under mitt tak. Det var 1989 och sen kom då lagen om LSS 1994 och vi trodde knappt att det var sant! Frihet, att äntligen bli myndig att få bestämma i sitt eget liv, över sin kropp utan att bli ifrågasatt och annat som andra tar fullständigt för givet, blev oss givet genom en rättighetslagstiftning!!! Helt underbart och det var mer än jag som kände oss som kalvar på grönbete, livet förändrades radikalt!

Nytt ifrågasättande från myndigheter och media

När jag nu hör och läser tex det som står idag i HD http://hd.se/helsingborg/2009/11/24/haardare-bedoemning-oekar/ så tänker jag på alla åren av kamp när samhället förstod vilket dolt behov av service många av oss hade haft.
Jag vill inte här klanka på hemtjänstens personal som hade sina regler att följa, men många gånger räckte det långt ifrån till för att leva på ett värdigt sätt!
Det är knappt jag vill tänka på den tiden och aldrig vill jag ha den tillbaka! Hemtjänstassistenter som bedömde om jag fick duscha mer än en gång i veckan och när på dygnet jag i så fall fick duscha m.m. Jag märker att jag har glömt mycket av hur jag levde då, men ett kan jag säga och det är att mitt liv är så oerhört mycket rikare nu så det känns som om att ha gått från natt till dag!


Dyrare?

Jag är inte helt säker på att det har blivit så mycket dyrare för vi som har assistans idag, har ju inte ett påhittat behov av service! Det blir som i artikeln som jag hänvisar till ovan att någon annan får serva oss och bistå oss med det vi behöver.

Ämnet har som sagt varit uppe tidigare och den gången skrev jag en insändare som jag klistar in här nedan, det var ett antal år sedan och jag vet inte exakta siffran på arbetsgivaravgiften nu men det får du ta med i beräkningen. Likadant är det troligen när det gäller färdtjänst handläggning, om inte värre. För att vara funktionshindrad och äldre i Sverige idag så gäller det att kunna strida och driva frågor. Det har ju tom visat sig att "välutbildade" mfl grupper ofta har bättre service och över det kan man verkligen undra...                                                                          

---

Rubriken ”LSS-kostnaderna ökar oroväckande” i söndagstidningen slog hårt mot oss som är beroende av LSS för att leva ett rikt liv! Vem vill byta ett liv utan funktionshinder, mot att behöva LSS? Om man ser kostnaden i ljuset av följande punkter blir den faktiska kostnaden annorlunda.

 

En del av dem som nu arbetar inom LSS, var tidigare arbetslösa. De betalar nu skatt istället för att behöva a-kassa. Många har tidigare arbetat med annat och då där givit plats för andra att få arbete.

Summa = fler i arbete och mindre arbetslöshetskostnader och problem!

 

En människa som har möjlighet att tjäna sin lön istället för att tvingas leva på bidrag, är en fördel för landet.

Summa = ökad köpkraft och ökade skatteintäkter!

 

Vi assistansberättigade hade även tidigare någon form av hemhjälp eller boendeservice. Detta betyder kraftigt minskade hemtjänstkostnader. Inte hellre kommunerna kan ge service utan att det kostar och våra behov är inte påhittade. Det finns enheter som helt har försvunnit sedan LSS kom.

Summa =  insparade pengar!

 

Över 30,7 % betalas i arbetsgivaravgifter. Pengarna till LSS assistans har stor "bummerangeffekt”, om än de hamnar på ett annat konto.

Summa = mycket av pengarna går tillbaka till staten!

 

Vad kostar det att låta någon person bo på en vårdinrättning? Om man ser på de enorma kostnaderna för institutionsboende, så förstår alla att det inte bara är av humanitära skäl att man ska kunna bo hemma så länge man vill. Detta har tyvärr för många blivit ett måste, av platsbrist! Nästan alla dylika enheter har lagts/läggs ner i vår kommun - så håll er på benen Höganäsare! Vi undrar också var de statliga medlem som tillskjuts tar vägen och vi vill ha dem offentligt specificerade.

Summa = kommunen övervältrar kostnader från institutionsboende, till att människor får/tvingas bo kvar hemma. Dessutom = lyckligare svenskar!

 

En gång för länge sedan fick jag välja mellan att bo hemma hos mina föräldrar, eller flytta till långvården (1973)! Mina föräldrar hjälpte mig 24 timmar om dygnet för en mycket ringa ersättning från kommunen. Jag slapp långvården! Sedan kom kommunen in, men på "sparlåga". Fortfarande bidrog släkt och vänner. Så är det fortfarande för många. LSS har kommit att betyda en mycket behövlig avlastning för omgivning kring oss som har någon form av funktionshinder.

Summa = skäligt avlastade anhöriga!

 

När funktionshindrade nu syns och märks mer ute i samhället läggs många fördomar tillrätta genom ökad kunskap hos allmänheten.

Summa = mindre fördomar, större jämlikhet. Sverige har på många sätt vunnit på personlig assistans!

 

Naturligtvis skulle jag vilja dela denna rättighetslagstiftning med ALLA som av något skäl inte kan fysiskt leva på lika sätt som andra! Det är inte alla som tänker på att morgondagen kan innebära radikal förändring i ens förmåga att klara det som idag förefaller givet. De flesta av oss vill säkert inte rusta ner den ”försäkring” som dylika lagar ger.

 

Strålande lycklig är jag att en majoritet av politiker nu vill jämställa kollektivtrafikens och färdtjänstens taxor. De allra flesta åker inte färdtjänst av annat skäl än att man helt enkelt är tvungen. Vi har för övrigt i vår kommun en ytterst nitisk färdtjänsthandläggare, som verkligen ser till att knappt de som behöver, får färdtjänst.

 

Risken för övrigt med tilltron till ”metodutveckling och allmän besparing” är att olika förvaltningstjänstemän själv ska bedöma var man kan spara i denna redan hårt överbelastade sektor. Det lägger ett oerhört stort ansvar på redan tyngda förvaltningstjänstemän. Stor risk är att helhetsperspektivet går förlorat och att man förlorar istället för att tjäna. Många bland vårdpersonalen går på knäna och många som har hemtjänst och deras anhöriga, är förtvivlade.

Dygnet runt har jag personlig assistans och denna lag revolutionerade mitt liv på ett underbart sätt när jag fick del av den! Proppfull av idéer och lust att göra saker - som jag fortfarande var/är - så fick jag nu rättigheten och möjligheten att göra det jag längtar efter! Jag kunde skriva en hel bok om hur fantastiskt det var och är när denna lagen kom! Nu har jag svårt att riktigt minnas tiden innan och den frihet som jag idag har, har med tiden blivit allt mer naturlig! Ibland skäms jag nästan lite när jag tänker på att jag nästan glömmer bort att det inte är givet att jag har fått assistans. Men andra människor tänker ju likadant när det gäller att kunna kliva ur sängen på morgonen, äta sin frukost och gå en promenad mm. Ändå inser jag verkligen att jag har mycket att vara tacksam för, inte minst för att jag bor i Sverige och att lagen har gått igenom här.

Funktionshindrad säger de som bara ser mig med ögonen och endast lägger märke till att jag använder rullstol.  Visst, jag råkade ut för en olycka och använder rullstol, men jag är inte en person som i första hand tänker på mig själv som funktionshindrad.

---

Lägger in ett foto från i vintras så får du själv tänka efter om du ser en rullstol,
eller en människa!
Själv har jag inga problem att både se och känna skillnaden på mig och stolen :-) För den som har problem med att se skillnaden på en diagnos och en människa så blir det svårt för mig att arbetsleda och få del av assistansen som jag har fått rätt till.
Människovärdet anser jag finns i att en människa helt enkelt ÄR, oavsett hur, var och annat som många påstår gör att: "Det är människovärde!

Om du vill läsa och se en artikel från Helsingborgs Dagblad som lite också handlar om detta, så klicka här  

---

Det tar tid och lämplighet att bli proffs, oavsett vad man jobbar med
Att vara assistent är att vara proffs i ett mycket viktigt yrke! När man har kommit in i sitt arbete som assistent så har jag bl a märkt att omgivningen verkligen uppskattar assistentens arbete som en viktig och betydelsefull resurs. 
Till den plats där ett riktigt "flyt" i arbetet kommer tar det ganska lång tid för en assistent att nå, för det är mycket att lära på vägen. Men med öppna öron och en vilja att förstå mig så kan det gå fortare. Det är för övrigt likadant på de flesta andra arbeten och faktum också i alla andra nära relationer som är omväxlande och ansvarsfulla.

Det är viktigt att personkemin stämmer när man jobbar så här nära in på varandra, så det är av stort värde att man är öppen och ärlig mot varandra för att få relationen att fungera. Ett uttryck som vi ofta har använt här och som jag tycker är mycket viktigt är: "Vad menar du?" Med detta enkla lilla uttryck så kan vardagen verkligen bli avslappnad och missförstånd undanröjas i tid innan det har blivit en spricka i en relation, oavsett om det är på ett jobb eller i en annan relation. När det funkar som det ska mellan två personer så brukar ju det innebära både inspiration och vila på en gång.

Jag kan i och för sig säga att om en assistent är ute efter att "ta hand om mig"  och inte respekterar att också jag faktum kan tänka, känna, ha erfarenheter och helt enkelt bara känna för att lugnt göra något, så trivs jag inte.
Tyvärr har detta hänt en del gånger på de här 35 åren som jag har haft behov av service från andra och vem gillar en klapp på huvudet i nedsättande ton av en person som tycker sig veta ens bästa, med mer eller mindre kunskap om vem man är? Jag blir inte arg om någon skulle göra så - när man är nyanställd och osäker - om man bara kan ta emot en mild kommentar om att jag inte uppskattar det, utan att känna sig kränkt.

Vi lever i en tid då många människor far illa eller har farit illa och det märks ibland bland människor jag möter. Jag vill gärna hjälpa men i arbetet som personlig assistent så kommer en assistent in i mitt liv för att bistå mig så att jag ska kunna leva mitt liv på så lika villkor som andra i min egen ålder. 

När man har assistans 24 timmar om dygnet så funkar det bäst om assistenten förstår sin yrkesroll och lär sig "känna av vibbar" av hur lämpligt det är att "bubbla" om sitt privatliv och dyl. Du ska veta att jag tycker det är jätteskönt med tystnad ibland, om än jag som arbetsledare inte vill smita från mitt ansvar att stötta den som är anställd här. Naturligt är att man får en fin relation till varandra, som i de allra flesta fall är både givande, inspirerande och trevlig.

Pga att jag har valt att ha långa arbetspass för att slippa hacka dagarna med för mycket arbetsledning och en upplåsning i vad jag kan göra och vart jag kan åka, så är assistenten och jag mycket nära inpå varandra många timmar åt gången. Detta är en situation som kan vara mycket givande, men också innebär att man får lära sig att reda ut när något missförstånd kanske uppstår. Liknande situationer uppstår säkerligen på ett mycket liknande sätt på andra arbetsplatser, inte minst där man jobbar på en liten yta och är få personer. En mycket viktig och ofta befogad fråga i en relation är: "vad menar du?". Denna fråga kan reda ut det som annars blir början till något som sedan bara gror och blir till ett verkligt problem!

För mig är en assistent en viktig person redan från första dagen jag har anställt personen och jag försöker göra mitt bästa för att det hela ska fungera väl, för när jag har öppnat min dörr för en ny människa så har jag redan utelämnat mig själv och vill inte i onödan behöva rekrytera igen.
Jag är inte den som ger upp i första taget och jag är medveten om att om det är någon som är ny, så kan jag självklart inte begära att den personen ska kunna arbetet här. "Learning by doing" har jag skrivit i annonser och så ser jag på den bästa utbildningen i detta yrke. Det är inte helt enkelt att gå på en skola och lära sig allt om hur det funkar här hos just mig, om än en del grunder om lagen, hjälpmedels insikt, diagnoser, tystnadsplikt och mycket mera är en sak som är genomgående hos i stort sätt alla som har personlig assistans.

Det jag behöver från en assistent är:

- lyhördhet
- en vilja att se och förstå
- att du har tålamod och uthållighet, för inte en gång Rom byggdes på en dag :)
- att du har en god hälsa och rimlig kondition. Det är jag själv som ringer in vikarier och om  det blir alltför mycket sjukdagar så kan jag ha svårt att få ihop det med vikarier. 
- ärlighet
- respekt för mig och mitt privatliv
- förståelse för att man inte kan prata och bubbla på hela tiden, för det blir för jobbigt när jag har assistans 24 timmar/dygn och jag behöver tystnad för att "ladda batterierna" och tänka efter vad jag vill göra i mitt liv.
- sunt förnuft
- en god arbetsmoral och en för arbetet lämplig stil
...och annat som du säkert också skulle förvänta dig, om du hade varit i min situation. Mitt liv blir lättare när assistenter lär sig se och aktivt göra det som behöver bli gjort, men som sagt så kan man inte lära det på en dag.

Tyvärr är det så att jag inte kan anställa en person på en högre lönenivå om än personen har många tjänsteår och hög utbildning. Det är ledsamt för den som har jobbat på många ställen innan med olika arbeten där man kanske har kommit upp i lön, men hur rätt vore det mot de assistenter som har jobbat här länge och har kommit in i de rutiner jag har och vet vad jag behöver service med?
Jag är beredd att ta en lönediskussion, inom rimliga gränser och om jag ser att en person som söker jobb här har kvalifikationer som jag tror kommer att förenkla min vardag och mitt liv. För mig spelar det ingen roll vilken ålder en assistent är i, det helt avgörande är om personen vill assistera mig eller om risken finns att jag tappar makten över mitt liv pga att någon annan tycker sig vara kunnigare om vad jag borde, skall och väljer att göra i mitt liv.
Jag är inte intresserad av att bli assisterad av en "tant" som gullar mig och "tar hand" om mig, "tant" kan man nog bli redan vid ca 10 års ålder och en del av oss satsar på att aldrig komma in i den "förmyndar" - attityden jämntemot andra. Lilla Fridolf har ju en Selma som vet hans bästa och om än jag inte läst den tidningen på mycket länge så är mitt minne av den att Fridolf får väl många klappar på huvudet och att han ständigt blir ifrågasatt.

Dagarna här är för det mesta mycket aktiva och det får den som jobbar här vara beredd på

Den som arbetar hos mig får vara beredd på att dagarna är just aktiva och att det inte går att veta från dag till dag vad jag kommer att hitta på och vad som kommer att hända. Det vet jag inte alltid själv heller, utan jag tar det som det kommer.
För den som tycker om rutiner, fasta ''tågordningar'' och många fikapauser, så tror jag att det kan vara jobbigt att arbeta hos just mig. Detta mönster kan vara underbart för båda parter i en annan assistans relation, om båda i den relationen har samma tanke i detta.
Givetvis har jag också en hel del moment som måste gå på rutin och efter ordning för att få viktiga saker gjorda, men det är partier av dagens timmar som ser ut så.

Från assistansens början pratade man om assistans som om det innebar att vara någon annans händer och fötter. Jag har aldrig sett händer och fötter fungera utan ett huvud och likadant är det när man är assistent! Självklart behövs ett sunt förnuft för att få ihop sitt arbete, om än jag ibland ganska renodlat vill "låna" någon annans händer och fötter när man assisterar mig. Detta utrycker jag som direkt arbetsledd assistans, medan andra delar av jobbet kan vara mer delegerade uppgifter där assistenten efter en tid får ansvaret för en del moment.

Det behövs oftast allt mindre ord för att en van assistent och jag ska komma till målet för det jag vill göra. Att känna att man är van och kan klara jobbet på ett sätt som gör mitt liv enklare och roligare vet jag kan kännas tillfredställande och inspirerande, men jag vet att också redan i början kan denna känslan finnas.
Om jag får assistentens hela åsikt om mitt hem och mitt liv mm så är det ju inte så att jag bara jublar, det hade säkert inte du heller gjort om någon hade varit nära in på dig och kommenterat för mycket av ditt privatliv och dina vanor och val mm.

---

Här kan du läsa lite mer om mig:

Jag är bekännande kristen
Att jag skriver i en annons att jag är kristen innebär inte att jag tvunget söker efter någon som delar min tro. Jag nämner det enbart pga att jag vet om att trosfrågor och politik är något som kan vara svårt för en del människor, om man inte har samma åsikt.
Jag söker en assistent att anställa och det är inte en inbjudan till bönemöte jag har lagt ut på ams :)  Jag tvingar inte min tro på mina assistenter, för uppenbarligen har Gud skapat människan med en fri vilja och vem skulle jag då vara om jag pressade på någon min tro, om inte personen själv vill veta. Men det som är nödvändigt för den som jobbar här är att respektera min ärliga tro på Jesus, Hans kraft och Hans ord, för annars kan jag ju inte leva som kristen i mitt eget liv! Jag älskar Jesus, Kristus, Guds son och Han måste få ha utrymme i mitt liv! Församlingen som jag är med i kan du hitta på följande adress, om du vill http://www.hamnkyrkan.org/


Jag älskar trädgårdsarbete och blommor

När det gäller trädgårdsarbete så behöver man inte vara trädgårdsmästare för att kunna hjälpa mig, för jag kan förklara det jag vill ha gjort, som i så mycket annat. Att skapa en rabatt så att låga växter står väl synliga mot en högre bakgrund och mycket mera liknande, tycker jag är jätte roligt! Skaparlusten är ju en del av trädgårdsarbetet. En god fysik och lite smidighet, kopplat med att inte vara rädd för att ta i där det behövs också här, är viktigt om man ska kunna hjälpa mig så inte ogräset kväver mina ädla växter mm. 

Så här ser rabatten ut den 30 juni -08 och Frisse är ofta med i trädgårdsarbetet med lite käcka "småprat" och en fömåga att stjäla min uppmärksamhet på ett gulligt vis!



Även här gäller det - som i mycket annat - att använda ett sunt förnuft och att ha en vilja och kondition att bistå mig och på så sätt kan vi uträtta mycket utan att för den skull slita. Naturligtvis handlar det inte om att gräva rabatt efter rabatt, för mitt liv handlar om mycket annat också och på vintern klipper jag inte så mycket rosor eller ägnar mig åt annat dyl i trädgården. Många assistenter har med tiden själv blivit intresserade när dom ser fröna växa upp och blomma mm, men det är inget jag begär.


Jag har egen bil

Den som jobbar hos mig får först träna att köra min handikappanpassade bil ihop med någon annan mer van assistent.  Det är alls inte så svårt som det kan låta för en assistent som har körkort att hjälpa mig här. Den som är dålig på att hålla hastigheter får själv ta konsekvenserna, men jag gillar inte att åka rallycross med någon som har mobiltelefonen vid örat!

Här ser du mig på väg ut ur min handikappanpassade bil.



Jag gillar att fotografera det kan du se på mina andra bloggar
Detta foto har jag tagit med hjälp av en assistents hand och jag sa när bilden var som jag ville ha den. Just denna gång bad jag som omväxling att få fotografera assistenten bland blommorna, andra gånger förklarar jag vad jag annars vill ha med på fotot, vilken infallsvinkel, hur ljuset ska falla och dyl. Känns väl lite som en glas designer kontra en skicklig glasblåsare. Denna gången var det Janni som höll i kameran. 



Jag har katt

Som alla andra kattägare så gillar jag skarpt katten Frisse och gillar inte om någon tar hårt i honom på ett olämpligt sätt. Man behöver både tåla katter och kunna möta honom på ett rimligt sätt när man jobbar hos mig. Naturligtvis behöver han en viss fostran ibland, men det är en annan sak och där bedömer jag gränserna.
Så här ser han ut när han inte har somnat i en hörna eller är ute på en lyckad musjakt.

---

Om jag behöver service med någonting där jag inte kommer åt, kan se eller dyl. p. g. a. att jag inte kommer fram med rullstolen, eller så,  så kan det vara mer än nödvändigt att assistenten kan bistå mig. Det är inte bara om jag skulle behöva backa ut från en affär där staplar av burkar eller flaskor finns vid sidorna som det kan vara nödvändigt att kommunicera sig fram till en lösning på det hela. Vid ratten när vi kör så är det lämpligt att min assistent inte har skolkat på körskolan för jag har inte körkort själv och vill åka tryggt enligt lagar och regler. Däremot vill jag gärna bestämma var jag ska och om jag vill stanna på vägen för att uträtta ett ärende när jag ändå är ute, eller så.

Många har nog undrat som har läst mina annonser under åren varför jag skriver att den som söker behöver vara ca 1.65 m lång. Nu ska jag lite stilla din undran och förklara att det är pga två praktiska moment som skulle kunna bli en risk för arbetsskada och jag kan inte få rätt läge om man är kortare. Jag har en bred säng som jag behöver på grund av situationen. Jag behöver också hjälp att vända mig i sängen och om man då är under 1.65 m lång så blir det ibland lite svårt och det tar väl mycket tid. Det kan funka om man har lång överkropp och är stark, om man är något kortare, men uppge i så fall detta om du skulle söka jobb här.

En mycket viktig sak som jag inte har skrivit om är att jag har en en lite speciel humor, enligt en del och jag tror nog att många håller med. Allt går inte att skämta om, men mycket! Ett leende kan vara en bro genom mörka vatten, om än jag också kan säga ifrån och sätta gränser. Att min humor är som den är kanske beror på att under rehabiliteringstider och när jag träffat andra människor som är funktionshindrade så är det ofta en lite "tuff", men välmenande ton som "knuffar" människor framåt. Dessutom har jag två yngre bröder och det kan ju också sätta sina spår :-)


Jag är arbetsledare till mina assistenter, tycker du det låter konstigt?

Som arbetsledare är det t o m så att min vilja måste få råda i mitt hem och i mitt liv, om det är personlig assistans jag har. Om en assistent tar över och dominerar så jag inte får leva som jag vill, då har det blivit riktigt tokigt.
Jag har både sunt förnuft och är myndig, dessutom har jag varit med varenda dag i mitt liv och jag är född 1956. Dykolyckan som är anledningen till att jag behöver assistans hände när jag var 17 år och dagligen sen dess har jag tagit emot människor i mitt hem som har servat mig med det jag behöver och assistans har jag haft sedan 1989 vilket är 5 år längre än vad assistans reformen har funnits.

Anledningen till att jag fick assistans 5 år tidigare än vad assistanslagen kom beror på att socialnämnden i Höganäs såg möjligheten att inom socialtjänstlagen bevilja mig en halvtidstjänst, trots att jag bodde på ett servicehus då. Det hade kommit till deras kännedom att hos några få som servade mig brast så i bemötandet och jag for illa av detta. Ingen skugga får falla över alla de härliga personer som för övrigt har servat mig under åren. Jag har av hjärtat förlåtit de som med bestämdhet tvingade på mig sin vilja och kränkte mig med hårda händer och kalla hjärtan.

Bara för att någon är i behov av service så får det aldrig innebära att andra tar sig rätt att trycka ner någon och ifrågasätta deras tankar och vilja! Det gamla är förgånget och något nytt har kommit och jag tänker mycket sällan på det som hände då och som inte var bra. Faktum är att jag har haft nytta av det när jag har föreläst om bemötande, om än jag naturligtvis aldrig någonsin mer vill råka ut för något dyl på nytt!

Jag inser verkligen att jag inte kan allt, men att jag har rätt att välja vad jag vill, bäst behöver, är tvungen till, kan, önskar, ha rätt till och helt enkelt bara känner för.
Att jag själv anser att jag kan en del om mig själv bättre än andra har jag förstått stör ett fåtal av de som har vandrat igenom mina dörrar.

Tyvärr har jag hört om ett rykte om mig som jag anar grundar sig på att jag har så gott självförtroende så jag inte bara har gett efter när någon "överduktig" person har velat ta över. Kanske det också beror på att jag tagit en del kamper handikappolitiskt när jag har haft uppdrag i dessa sammanhang.
För den som vågar stå upp för någonting blir ju inte alltid uppskattad av alla. Min policy i dessa sammanhang har alltid varit att om jag företräder handikappolitiskt, så sviker jag om jag inte talar ut sanningen, även om den är illa tåld.

Naturligtvis är jag ju inte glad över det som nått mina öron och som jag inte har kunnat gå till grunden med utan att utelämna källan som har framfört det hela till mig. Underbart vore det om den som känner till grunden och vem som har spridit ett ofördelaktigt rykte kan hjälpa mig att kunna lägga det hela till rätta. Det jag har hört tyder på tystnadspliktsbrott och att någon troligen blivit sur på mig, men inte vågat säga det till mig.
Det är inte lätt att vara utelämnad till så många människor som det har blivit under åren från 1973 och fram till idag och tro att inte någon har stört sig på något hos mig, synd bara att inte den eller dem vågade ta upp det med mig utan pratade i "korridoren".

Jag har fått stor erfarenhet av upplärning och för det allra mesta funkar det mycket bra med tiden, även om en assistent som aldrig har träffat en funktionshindrad person tidigare börjar hos mig.

Arbetsgivare för mina assistenter är Kooperativet Lila och från Lilas kontor sköts det mesta administrativa

Eftersom jag tycker jag har mer än tillräckligt att göra om dagarna så har jag valt att ha min assistans ordnad via Kooperativet Lila i Lund. På kontoret i Lund finns personal som kan svara på och sköta det som måste till för att allt det administrativa ska fungera väl. Allt som handlar om löneutbetalning, försäkringsfrågor, assistenternas pensionsinbetalningar och dyl har kontoret ansvar för. 
Allt sköts efter kollektivavtal mellan Svenska Kommunalarbetarförbundet och Arbetsgivarföreningen KFO (Kooperativas förhandlings organisation) och förhandlingarna görs ju årligen på högsta nivå och sedan får vi ut avtalet att arbeta efter. Naturligtvis är du inte tvungen att vara med i facket för att kunna jobba här, det valet är ditt.
Du kan gå in och läsa på Lilas hemsida om du vill ha mer info http://www.kooperativetlila.se/ som har den härliga loggan som ligger längs upp på denna sidan och  visar på att man inte behöver vara så bunden, trots ett funktionshinder och att man använder rullstol!

---

Integritet

Om man kämpar på i sin egen stil och inte har några "vibbar" på vad den som har assistans vill och behöver, så är förutsättningarna för att det hela ska fungera inte speciellt stora.
Bilden här nedanför har jag använt som OH-bild när jag har föreläst om assistans, jag har använt den när det gäller att belysa detta med lyhördhet, för ibland är en motsatsbild klargörande och det tycker jag denna bilden är.



Arbetet som personlig assistent skiftar mycket beroende på vem man arbetar hos. Det kan vara mycket spännande, omväxlande och givande hos en person och lugnare och mer rutinbetonat hos någon annan. Naturligtvis betyder det mycket om personkemin stämmer mellan en assistent och den som har assistans. Detta är en av de svåra bitarna när det gäller rekrytering, från bådas sida.
Jag är en ganska vanlig människa. Inget städdille, men jag gillar ordning. Jag är verkligen en engagerad person och det innebär verkligen att den som inte gillar tempo troligen får problem i min närhet. Tiden går fort och jag gillar att ta vara på den! Nu undrar kanske den som skulle vilja söka en tjänst hos mig om man sas "duger". Men då skulle jag vilja säga följande: "om man inget vågar, så kan man inget vinna"!

Om en pratglad assistent glömmer bort att jag ibland behöver ha tyst omkring mig och personen har lärt känna mig lite, så vet också personen att om man frågar mig om något som handlar om Jesus så lägger jag ibland ner annat för att svara.
Ärliga frågor ska naturligtvis mötas med ärliga och genomtänkta svar, men det är kanske inte alltid mitt i natten som jag vill svara på det som går lika bra att prata om på dagtid. Det är inte heller så att jag kan "umgås" med assistenter på ett sådant sätt som man gör med sina övriga "nära och kära".
Det är en nära relation mellan en assistent och vi som har assistans. Denna relation kan vara helt fantastisk och givande, men det kan också bli något ansträngande om man inte kan läsa av varandra, sätta gränser m m.

Att i tid prata ut om "det där lilla" är väldigt viktigt, precis som i alla andra nära relationer. När det gäller detta är vi kvinnor kanske ibland sämre på att säga vad vi tycker än vad män är. :-) En träningssak är det att våga säga det som ligger på ens hjärta och som är viktigt att tala om. Sådana här saker gäller också detta även i andra arbets relationer som man vill ska fungera och det är alltid något att jobba på.

Jag vill inte bli "bestulen" på den möjlighet till självbestämmande, valfrihet och integritet som assistans lagen så underbart har givit mig och tyvärr vet jag att det nog har stört en del människor att jag får välja själv vad jag gör om dagarna m m. Antar att detta beror på att man inte fullt kan förstå den situation man befinner sig i när man har rätt till assistans, och detta kan jag faktiskt förstå. Jag har inget behov av att "sätta mig på andra", eller ta makten över andra. Det jag och många med mig vill är att ta makten över våra egna liv.
Jag låter andra laga sina köttbullar på sitt sätt, men vill själv göra mina på mitt sätt, om än jag har assistans och behöver någons hjälp att sätta mina planer i verket. Detta synsett har sedan mycket länge också lärts ut t.e.x på vårdutbildningar och lärare får ju inte vara så "duktiga" att eleverna blir översköljda av information och därmed hindras från att tänka själv. Det finns en gyllene medelväg i detta!

Jag har fått jobba mycket på att försöka bli en bra arbetsledare och arbetsmiljö frågor anser jag är mycket viktigt! Det är för mig märkligt om man nonchalerar en sak som kan förbättra för anställda, för vem vinner på det?
Hjälpmedel är till för att användas och jag är inte den som gillar att göra tillvaron omständigare än nödvändigt för den som jobbar hos mig.

Men ett arbete är ändå ett arbete och under åren så har jag ibland bedrövat fått inse att alla inte vill förstå att när man jobbar som personlig assistent så har man ett mycket ansvarsfullt arbete.
"Sällskapsdam" är inte ett uttryck som på något vis stämmer för arbetet här!

---

När jag frågade en av mina assistenter som heter Cornelia och har jobbat här i 4 år om hon ville skriva lite om sitt arbete, så skrev hon följande:

Att Arbeta som Personlig Assistent hos Gunnel Larsson

Många anser att personlig assistent yrket går ut på att "vara någons armar och ben", men jag vet att många håller med mig om att: "vad är armar och ben om inte huvudet är med?"

Att man lägger huvudet hemma och går på jobb är en av de vanligaste fördomar som finns om yrket.

Jag vet aldrig vad som kommer att hända under dagen när jag kommer till jobb, dagen kan lika gärna bli helt full av olika saker att göra, eller bara lite normal full =)

När jag började hos Gunnel hade jag troligtvis många fördomar som jag inte tänkte på, men Gunnel krossade dem väldigt fort. Hon visade på att bara för att man har ett funktionshinder innebär det inte att man är handlingsförlamad.

Många i min omgivning gapar när jag svarar på frågan "men vad gör hon hela dagarna?" "Vem? Gunnel menar ni? Gunnel är en mer aktiv person än vad jag är. När jag är ledig så tar jag igen mig mer än vad Gunnel brukar göra i sitt liv!
När jag lämnar mitt arbete så kommer en ny assistent till Gunnel och hennes arbetsledarroll fortsätter. Ena dagen arbetar man i trädgården, den andra en färd med Gunnels handikappanpassade bil på några ärenden. Man gör ALLT möjligt, som vi alla gör i våra liv."  

Om man är en flexibel person som trivs med ett annorlunda arbete så kan jag rekommendera assistans yrket, men om man däremot vill veta vad man ska göra under dagen, ha fikapaus exakt kl. 15.00 så passar du inte där jag arbetar i alla fall men kanske hos någon annan som behöver rutiner o lugn, men det är inte Gunnel Larsson.

Gunnel är en "frisk fläkt" som har 101 bollar i luften, så när det står aktiv i platsannonsen så menar Gunnel AKTIV!

Något att hålla i minnet för alla som är/vill bli/söker som personlig assistent är att personen man arbetar för (Brukaren) är oftast ens arbetsledare, om man inte vill arbeta på ett sådant sätt så passar man kanske inte helt bra för yrket här.

---

Om du vill se och höra mig  - assisterad av Cornelia - så kan du klicka här för då kommer du direkt in i en sändning som Sydnytt gjorde här hos mig ang. dödshjälp 2006 på våren och kanske du kan tycka det är intressant att höra mig i en sådan här situation. TV och tidningar är inte här så ofta, men det har hänt vid ett antal tillfällen och då tar jag mig rätten att fråga en van assistent om att assistera vid ett sånt tillfälle.

Jag känner att jag är just Gunnel och ofta glömmer jag bort den situation jag befinner mig i, för det händer så mycket runt mig! Förvisso kan det medföra ett problem att jag är så lite funktionshindrad i mitt sätt och mitt tal, för en del personer glömmer då att allt i dags läget inte fungerar på samma sätt för mig som för andra.

För att kunna assistera mig behöver man ha en tämligen god fysik och kanske också kondition, om än detta till en viss del kan komma med tiden för den som vill och inte bara slår sig ner. Du behöver tänka att detta är ett arbete och det inte en assistent gör, faller då över på någon annan. Detta kan jag inte som arbetsledare acceptera. Självklart har man befogade och nödvändiga pauser under passen.

---

Om jag inte annars skriver så mycket om mina assistenter i mina andra bloggar, så beror det inte på att de inte är viktiga personer i mitt liv, för det är dom verkligen! Men när jag gör någonting så låter det knepigt om jag inte längre kan uttrycka mig i ''jag-form'', utan måste säga och skriva i ''vi-form''.
Jag är jag och jag har min vilja och mina tankar. En assistent är en person som jag har anställt för att ge mig den service som jag måste ha och assistenten har lön för att utföra det jag behöver service med. Vi är ju två olika individer.
Men utan assistenter  i mitt liv så blir vardagen mycket beskuren. Mitt liv fungerar inte i dagsläget utan service från assistenter.

Rekrytering

När jag har rekryterat så har jag skrivit ung så här.

Jag söker dig som stämmer in på följande beskrivning, så gott det går:
- kvinna
- helt rökfri (jag klarar dåligt cigaretterök)
- du är ca 1,65 m lång, eller längre (pga att det behövs för en del moment i arbetet)
- rimlig datavana, om än du inte behöver vara datatekniker=) och kunskap i att skriva på  svenska för jag behöver kunna diktera.
- du kan arbeta på en tjänst som inte är mycket större än denna och ändå har möjlighet att  stanna kvar, för jag önskar inte ha en cirkulerande assistans.
- du ska kunna underlätta min arbetsledning genom att ha god kommunikationsförmåga,  sunt förnuft och ändå inte vilja ta över mitt själv bestämmande i mitt liv.

- du är lyhörd. Att kunna förstå och läsa av en situation är en konst som alla mer eller mindre besitter och viktigt är för mig att inte behöva säga saker som egentligen är självklara. Om du tex. står i en kassa efter en person som inte lägger upp sina varor på bandet utan pratar med en bekant i kassan bredvid, så skulle jag inte kalla den personens beteende lyhört. En sådan brist på helhetssyn kan verkligen störa omgivningen, om det inte finns uppenbart skäl till handlingen. Liknande kan det vara här, om än mycket kan vara en inlärningssak.  

- du behöver absolut ha bil för att ta dig hit ut på landet och körkort för att kunna köra min bil. Se nedan.
- du har en kalender som är flexibel nog att med råge ta ett schema här.
- du har en rimligt god fysik.
- dina lönekrav ligger i nivå med ingångslönen på 100 kr/timmen, om inte du med stor sannolikhet tror att just jag har behov av dina tidigare kunskaper. Jag får inte spräcka budgeten och jag tycker personligen det är taskigt mot  mina vana assistenter som redan jobbar här och gör ett bra jobb, om din lön skulle bli betydligt högre i förhållande till deras kunskap och nuvarande löner. Jag väntar hellre på rätt person och lappar schemat än höjer löner över denna policy och våra möjligheter. Någon har begärt 125 kr/timmen och en sådan grundlön skulle helt slå omkull både min lönepolicy och budgeten! Jag  vet att på en del ställen där arbetsuppgifterna är mycket allvarliga och kraftigt ansvarsfulla kan tex. komunerna tvingas höja, men det är heller inte vad jag vet deras genomgående policy. Jag kan naturligtvis inte höja löner efter allas önskemål, för då blir det mitt eget ansvar att betala mellanskillnaden mellan Försäkringskassans utbetalningar för assistansen och den lön jag har givit efter för.

- att du skickar en saklligt personlig beskrivning och ett enkelt CV med vad du har gjort tidigare och dyl.
 
- svara på dessa frågor enkelt och rent så inte pappershögarna blir för tjocka för det blir annars faktum väl mycket papper och det är därför ett måste för en något trött arbetsledare. 
Jag har läst många långa handlingar utan tel.nr och dyl. som ju alltid ska tillhöra en handling från en intresserad person. Om du inte är intresserad och har trycket på dig att söka så försök ge mig en vink i början av din ansökan! 
  
  Skicka gärna ett foto på dig för då är det lättare att hitta i handlingarna och mitt bildminne är mycket gott och hjälper mig i pärmbläddrandet.

 
  Välkommen och om du har sökt tidigare och ser att du har tillägg som jag behöver veta, så hör gärna av dig igen!

Jag har under åren förvisso fått många ansökningar som regel när jag har annonserat. Men när min möjlighet att hitta den person som allra bäst verkar stämma in i mitt liv kanske inte hunnit svara än så har jag heller inte beslutat mig och intervjuat färdigt, om än jag verkligen har intervjuat ett antal personer. 
Ingen beslutsångest råder hos mig, men ett stort allvar i ett mycket viktigt beslut ligger då framför mig och då kan det få ta lite tid. Som väl är så har jag oftast haft tiden och då tar jag vara på tillfället att noga läsa ansökningar gång efter gång och intervjuar desto fler. 
Ibland är en ansökan så lätt, rakt skrivet och innehåller den fakta som jag efterlyst i min annons och jag blir verkligen glad!
Ett tips är till dig som är verkligt intresserad att du tar och kopierar de punkter jag har skrivit i min annons på ams under rubrik "Vem är då du:" och att du enkelt fogar in dina möjligheter på dessa punkter som jag där ställer och som jag vet att jag behöver ha svar på.

---

Naturligtvis är det så att när jag sökt efter en ny assistent under alla åren jag har haft assistans så har jag fått många fina svar.

Alla vet idag att Arbetsförmedlingen ligger på starkt och att den som går arbetslös ska söka en mängd olika arbete. Även jag är djupt medveten om detta! Vågar jag ge dig ett tips att svara på det du ser behövs här och som du inte har möjlighet till på ett klart och tydligt sätt så förenklar det verkligen.
När jag har behövt sätta in en ansökan efter ny assistent och om då alltför många av ansökningarna har varit ofullständiga, slarvigt och kryptiskt skrivna, så blir jag inte glad. Tänk dig själv att sitta med mellan 30 - rekord 150 ansökningar (tror jag det var) och försöka förstå vem personen bakom handlingarna är! Även efter en intervju som tar en stund så kan jag inte säkert veta vem det är jag har mött. För att veta vem någon är krävs tid och ibland kan bra dokument och referenser klart underlätta.

Valet är mitt och det är unikt och fantastisk tillfälle för mig att få lov att välja vem som ska komma inom mina dörrar. 

Om du har sökt jobb här och nu undrar varför jag inte hört av mig så vill jag verkligen påpeka att det går inte att anställa fler än man behöver och det är tidsödande att intervjua så jag kan inte kalla alla som svarat till en intervju. Det betyder alltså inte att jag tycker det är något fel på en person om inte jag har hört av mig till för en intervju.

Det är sedan först efter mitt beslut som Kooperativet hjälper mig att skicka ut svar till de som inte fick tjänster här.
Jag tackar dig för visat intresse om du är en av dom som skickat in en ansökan och jag tackar också dig som inte skickade in en ansökan för att du såg t ex att du inte har bil, körkort eller på annat sätt inte stämmer med det jag ville ha besked om i annonsen.

Eftersom jag bor på landet och här inte går några bussar så kan jag t ex inte anställa någon som inte har bil och körkort.

---

När jag väljer vem jag ska anställa så försöker jag bedöma vem jag tror kan assistera mig på ett sätt så jag kan leva så normalt som möjligt. Jag anställer den assistent som jag bedömer lämpligast att jag behöver för att få just personlig assistans och då naturligtvis med den absoluta förhoppningen att vi ska kunna trivas mycket väl ihop med varandra och att vi båda ska känna stimulans i vardagen.

Visst finns det rutiner i mitt liv men som person är jag en mycket flexibel människa som gillar att ta mig för olika saker. Långt ifrån ett "löpande band" kan man beteckna arbetet här och ofta får jag höra mina assistenter säga när de har jobbat ett pass på 11 tim. : - " Oj, vad tiden gick fort! "
För den som gillar oregelbundna pass där man kan ha mycket tid över på dagarna efter att ha jobbat mycket när man är på plats och ibland jobbat på dagen och en annan gång på natten, så vet jag att detta kan vara en mycket bra lösning för att tjäna pengar och ändå ha en frihet att göra vad man vill på sin ledighet. Visst finns det pass som ligger på obekväm tid - typ helger och nätter - men då får man ju desto mer i plånboken. Hoppas att jag inte skriver det som är självklart för dig, men jag vill inte missa någon som inte först tänker på dessa fördelar med detta arbetssättet.
När jag har sökt en assistent så är det först och främst en person som tycker att det låter intressant att assistera mig, men jag betonar att det är ett arbete och att lön betalas ut enligt kollektivavtalen mellan KFO och Kommunalarbetarförbundet.

---

Här kommer en liten förklaring till varför jag har annonserat på AMS flertalet gånger på senare år:

Egentligen behöver jag kanske inte förklara detta, men för att inte löpa risken att någon kanske tror att det kan bero på att jag på något sätt kränker eller far illa fram gentemot den som är anställd här, så vill jag ändå skriva några rader.
Assistans har jag dygnet runt och också lite dubbelbemanning, alltså blir det mer än en person på schemat. En del assistenter har stannat länge och andra har inte blivit lika långvariga, av mycket skilda skäl. 

Under år 2005-2006 så hade jag en tuff tid pga att flera assistenter blev gravida och alla har tyvärr inte återkommit hit bl a på grund av saker som brist på nattis mm. Visst var det roligt med magarna som växte och vi fick lära oss att assistenten kunde lägga sin mage - när den blev allt större - på sängkanten när jag behövde hjälp :)

Roligt är det också med alla underbara barn som har fötts. På dessa åren har (hjälp, jag minns inte namnet på alla :) ) men Vendela, Lina, Ritas dotter och Carinas son och någon mer sett dagens ljus. Skvallra nu inte för mammorna att jag har glömt namnen på deras ögonstenar :)

Men baksidan på slanten för min del har varit att det har blivit mycket rekrytering och brist på kontinutet. Som de flesta vet så var det inte bara här som babyboomen under dessa år på något märkligt vis inträffade och faktum är att sen jag fick assistans 1989 så har ingen tidigare blivit gravid. Jag kommer ändå inte sluta anställa personer i fertil ålder pga babyboomen, när jag behöver en ny assistent.

Nu i vår så är det tre assistenter som har flyttat till annan ort och pga körvägen - som ju kostar mycket med dagens bensin kostnader - och den tid det tar att köra så har tyvärr alla tre tvingats säga upp sig!!! Flyttningarna har skett av helt olika och personliga skäl, då assistenternas privatliv helt har förändrats. Hade jag inte själv vetat om hur det ligger till, så hade jag nog undrat men nu får jag utgå från att du som läser detta tror mig trots att det låter konstigt! En slumpgenerator hade förmodligen kraschat över en sån här sak.

I feb-mars -08 hade jag en tjänst som låg ute på arbetsförmedlingens hemsida. En assistent slutade då pga att hon har fått en tjänst på annan ort dit hon sökte sig eftersom hon har flyttat ihop med sin pojkvän som bor där. Hon hade därför fått betydligt längre körväg hit om hon hade jobbat kvar här. Vi beklagar det båda, fast kanske inte hon lika mycket, med tanke på närheten hon nu fått till sin pojkvän :) Det är ju för väl att hon trivs bättre med sin pojkvän, än med mig :) trots allt!
På min fråga om jag kunde göra något för att hon skulle stanna så log hon och svarade: " - Om du höjer min lön så att min pojkvän kan sluta jobba så kanske det kan fixa sig." En härlig humoristisk tjej försvann därför härifrån då. Hon meila härromdagen och hon trivs bra både med jobbet och inte minst med sambon!  

Jag vill inte gå in på de övriga personernas privata omständigheter, av respekt för dom. Ett kan jag dock säga och det vet jag att jag får, för Jenny som hjälper mig att skriva just nu är en av dom som kommer att sluta och hennes kommentar låter så här: " - Jag hade inte kommit tillbaka och jobbat efter gravledigheten om jag inte hade trivts att jobba här! " Jenny tillfogar här också att under sin gravledighet så bubblade hon med sina vänninnor om att hon önskade att det skulle bli en tjänst ledig hos mig när lilla Lina inskolats på dagis. Jenny gick på ett grav vik :) när hon blev gravid och hade därför ingen tjänst, men det blev faktiskt så som Jenny önskade, när Lina var inskolad på dagis.

Om du har sökt någon tjänst och ännu inte fått besked på om du har fått jobbet så ber jag om ursäkt för detta och jag kan förstå att det är jobbigt att söka och inte få besked!
När du har läst ovanstående så förstår du kanske att jag har haft mycket att göra med rekrytering och upplärning och allt som ingår i detta, bl a därför har vi inte skickat ut svar till alla ännu. En del ansökningar har jag fortfarande kvar, trots att jag har rekryterat till ovanstående tjänster.