Försäkringskassorna tenderar att skära ner på assistans!
Jag har under den senaste tiden hört mer än en som har assistans som har fått nerdragning ang. antal timmar om man har assistans.
Detta känns mycket allvarligt när det kommer på ett sätt som om det kan bero på en ny riktlinje eller dyl och slår mot en grupp som redan har fått kämpa mycket för att klara sin vardag!
Jag har alltså assistans, jag är fri att välja!
Jag har alltså assistans och redan innan lagen gick igenom fick jag ca 20 timmar/veckan och det var då som jag första gången själv kunde välja vem som skulle hjälpa mig och komma in under mitt tak. Det var 1989 och sen kom då lagen om LSS 1994 och vi trodde knappt att det var sant! Frihet, att äntligen bli myndig att få bestämma i sitt eget liv, över sin kropp utan att bli ifrågasatt och annat som andra tar fullständigt för givet, blev oss givet genom en rättighetslagstiftning!!! Helt underbart och det var mer än jag som kände oss som kalvar på grönbete, livet förändrades radikalt!
Nytt ifrågasättande från myndigheter och media
När jag nu hör och läser tex det som står idag i HD http://hd.se/helsingborg/2009/11/24/haardare-bedoemning-oekar/ så tänker jag på alla åren av kamp när samhället förstod vilket dolt behov av service många av oss hade haft.
Jag vill inte här klanka på hemtjänstens personal som hade sina regler att följa, men många gånger räckte det långt ifrån till för att leva på ett värdigt sätt!
Det är knappt jag vill tänka på den tiden och aldrig vill jag ha den tillbaka! Hemtjänstassistenter som bedömde om jag fick duscha mer än en gång i veckan och när på dygnet jag i så fall fick duscha m.m. Jag märker att jag har glömt mycket av hur jag levde då, men ett kan jag säga och det är att mitt liv är så oerhört mycket rikare nu så det känns som om att ha gått från natt till dag!
Dyrare?
Jag är inte helt säker på att det har blivit så mycket dyrare för vi som har assistans idag, har ju inte ett påhittat behov av service! Det blir som i artikeln som jag hänvisar till ovan att någon annan får serva oss och bistå oss med det vi behöver.
Ämnet har som sagt varit uppe tidigare och den gången skrev jag en insändare som jag klistar in här nedan, det var ett antal år sedan och jag vet inte exakta siffran på arbetsgivaravgiften nu men det får du ta med i beräkningen. Likadant är det troligen när det gäller färdtjänst handläggning, om inte värre. För att vara funktionshindrad och äldre i Sverige idag så gäller det att kunna strida och driva frågor. Det har ju tom visat sig att "välutbildade" mfl grupper ofta har bättre service och över det kan man verkligen undra...
Rubriken ”LSS-kostnaderna ökar oroväckande” i söndagstidningen slog hårt mot oss som är beroende av LSS för att leva ett rikt liv! Vem vill byta ett liv utan funktionshinder, mot att behöva LSS? Om man ser kostnaden i ljuset av följande punkter blir den faktiska kostnaden annorlunda.
En del av dem som nu arbetar inom LSS, var tidigare arbetslösa. De betalar nu skatt istället för att behöva a-kassa. Många har tidigare arbetat med annat och då där givit plats för andra att få arbete.
Summa = fler i arbete och mindre arbetslöshetskostnader och problem!
En människa som har möjlighet att tjäna sin lön istället för att tvingas leva på bidrag, är en fördel för landet.
Summa = ökad köpkraft och ökade skatteintäkter!
Vi assistansberättigade hade även tidigare någon form av hemhjälp eller boendeservice. Detta betyder kraftigt minskade hemtjänstkostnader. Inte hellre kommunerna kan ge service utan att det kostar och våra behov är inte påhittade. Det finns enheter som helt har försvunnit sedan LSS kom.
Summa = insparade pengar!
Över 30,7 % betalas i arbetsgivaravgifter. Pengarna till LSS assistans har stor "bummerangeffekt”, om än de hamnar på ett annat konto.
Summa = mycket av pengarna går tillbaka till staten!
Vad kostar det att låta någon person bo på en vårdinrättning? Om man ser på de enorma kostnaderna för institutionsboende, så förstår alla att det inte bara är av humanitära skäl att man ska kunna bo hemma så länge man vill. Detta har tyvärr för många blivit ett måste, av platsbrist! Nästan alla dylika enheter har lagts/läggs ner i vår kommun - så håll er på benen Höganäsare! Vi undrar också var de statliga medlem som tillskjuts tar vägen och vi vill ha dem offentligt specificerade.
Summa = kommunen övervältrar kostnader från institutionsboende, till att människor får/tvingas bo kvar hemma. Dessutom = lyckligare svenskar!
En gång för länge sedan fick jag välja mellan att bo hemma hos mina föräldrar, eller flytta till långvården (1973)! Mina föräldrar hjälpte mig 24 timmar om dygnet för en mycket ringa ersättning från kommunen. Jag slapp långvården! Sedan kom kommunen in, men på "sparlåga". Fortfarande bidrog släkt och vänner. Så är det fortfarande för många. LSS har kommit att betyda en mycket behövlig avlastning för omgivning kring oss som har någon form av funktionshinder.
Summa = skäligt avlastade anhöriga!
När funktionshindrade nu syns och märks mer ute i samhället läggs många fördomar tillrätta genom ökad kunskap hos allmänheten.
Summa = mindre fördomar, större jämlikhet. Sverige har på många sätt vunnit på personlig assistans!
Naturligtvis skulle jag vilja dela denna rättighetslagstiftning med ALLA som av något skäl inte kan fysiskt leva på lika sätt som andra! Det är inte alla som tänker på att morgondagen kan innebära radikal förändring i ens förmåga att klara det som idag förefaller givet. De flesta av oss vill säkert inte rusta ner den ”försäkring” som dylika lagar ger.
Strålande lycklig är jag att en majoritet av politiker nu vill jämställa kollektivtrafikens och färdtjänstens taxor. De allra flesta åker inte färdtjänst av annat skäl än att man helt enkelt är tvungen. Vi har för övrigt i vår kommun en ytterst nitisk färdtjänsthandläggare, som verkligen ser till att knappt de som behöver, får färdtjänst.
Risken för övrigt med tilltron till ”metodutveckling och allmän besparing” är att olika förvaltningstjänstemän själv ska bedöma var man kan spara i denna redan hårt överbelastade sektor. Det lägger ett oerhört stort ansvar på redan tyngda förvaltningstjänstemän. Stor risk är att helhetsperspektivet går förlorat och att man förlorar istället för att tjäna. Många bland vårdpersonalen går på knäna och många som har hemtjänst och deras anhöriga, är förtvivlade.
