Den 28 nov -09

Till denna artikeln har jag skrivit följande kommentar:

Efter att själv ha erfarenhet av att ha råkat ut för en mycket svår olycka för 36 år sedan som innebär att jag idag behöver assistans dygnet runt, så har jag en bestämd åsikt att livshjälp är den hjälp som de allra flesta vill ha när det verkligen behövs!
Risken är att ni ropar efter dödshjälp tills ingen palliativ vård/vård vid livets slutskede och dyl. finns! Då har ni ändå inget val.
Innan trodde jag att jag ville dö om något som detta hände mig, men nu vet jag och jag gillar livet!

---

Jag önskar att du går långt ner på denna sida och ser varför jag och många andra reagerar så starkt mot detta synsätt!

http://www.dn.se/nyheter/sverige/doende-far-sjalva-bestamma-over-vard-1.1003687

 

Döende får själva bestämma över vård

Publicerat i dag. 00:51

Nya etiska riktlinjer ska minska självmorden bland sjuka äldre. Den som är döende ska själv få bestämma om sin egen död. Det slås fast i nya etiska riktlinjer, som kan leda till färre självmord bland sjuka äldre personer.

Det handlar om människor som hela sitt liv själva har fattat beslut om sin hälsa och sitt välmående. Om de fortfarande är beslutskapabla, varför ska de då inte få bestämma hur de ska ha det när de dör? säger Niels Lynöe, ordförande i Läkarsällskapets delegation för medicinsk etik.

Han är en av experterna bakom de nya riktlinjerna för palliativ sedering, som presenterades i går på Läkarstämman i Stockholm. Det innebär att den döende sövs eller är nästan vaken under sina sista dagar i livet. Målet är att han eller hon ska slippa oro, ångest, förvirring och smärta.

– Det är aldrig fråga om att förlänga eller förkorta dödsprocessen, bara att lindra symtomen under en vecka eller två, säger Niels Lynöe.

De nya riktlinjerna ger den döende större möjligheter att påverka sin situation. Om ingen annan behandling hjälper mot smärta eller ångest ska den döende erbjudas att bli sövd.

I dag avgör läkaren om en patient lider av fysiska, sociala eller existentiella skäl. Många läkare tar bara hänsyn till fysisk smärta när de avgör om den döende ska erbjudas sövning.
– Hur mycket en person lider är en subjektiv upplevelse. Det går inte att skilja på olika typer av lidande. Smärta och ångest påverkar samma delar av hjärnan, säger Niels Lynöe.

Om den döende är för sjuk för att kunna fatta beslut ska läkaren föra en dialog med de anhöriga.

I de nya riktlinjerna betonas också att läkarna ska berätta för den döende om vilken hjälp som finns att få när döden närmar sig. Vart fjärde självmord i Sverige begås enligt Niels Lynöe av en äldre person som ofta är allvarligt sjuk.
– Vi hoppas att bättre information kan förebygga att äldre tar livet av sig för att de är oroliga inför slutskedet.

En bakgrund till de nya riktlinjerna är det så kallade Jockefallet. Trafikskadade Joakim Alpgård fick inte avsluta den respiratorbehandling som höll honom vid liv och han reste till slut till Schweiz för att få slippa sitt lidande.
– Med de nya riktlinjerna hade han kanske kunnat få mer hjälp och känt sig trygg, säger Niels Lynöe.

Anna Bratt

[email protected]

Idag den 24 nov. -09 skriver SvD följande ang. kommunikation med någon som till synes ligger i koma. En mycket intressant artikel som påminner mig om människor jag mött på vandringen. Jag minns bl.a. en ung kille som berättade om hur han efter en konstig sjukdom blev totalt oförmögen att kommunicera med omgivningen under en tid. Minns att han längtade efter snus m.m.! Frågan är hur mycket som har gjorts för att fånga upp människors tankar och vilja i dyl sammanhang?

Dessutom är det ju verkligen så att om än någon inte kan förmedla sig med ytter världen på ett vanligt sätt, betyder det verkligen då att personen inte är en person längre? Jag anser att människovärdet sträcker sig längre än så!

Att gå in för att ifrågasätta som en man gör, i stället för att nå och försöka hjälpa är sannerligen krasst! En rysare är ingenting mot detta!

 

---

 

Expressen skrev den 24 nov. -09 i papperstidningen och på nätet det som ligger här under och missa inte att se filmen på Rom Houben!!!

I SvD kan du läsa om bl.a. James Randi som är en mycket stark ifrågasättare av all dyl. kommunikation!

Du kan också läsa om en föregångsman i ämnet som heter Steven Laureys, han är läkare.

 

På det allvarligaste rekommenderar jag dig att gå in på följande länk och själv se denne man i en filmsnutt som åtminstonde jag har mycket svårt att ifrågasätta! Kan tyvärr inte kopiera in direkt till bara filmen men klicka på pilen på bilden som kommer upp så kan du se den!

 

http://www.expressen.se/1.1790078

Koma-patient fullt medveten i 23 år

I 23 år betraktade läkarna Rom Houben som ett hopplöst fall; dömd att till sin död vara försjunken i djup koma.
Nu har han "återfötts" sedan läkarna upptäckt att han varit vid medvetande hela tiden.

Den 23-årige belgiern Rom Houben, kampsportare och teknolog, råkade ut för en svår trafikolycka 1986. Han blev helt förlamad och förlorade talförmågan, så läkarna trodde att han låg i djup koma. Inga undersökningar avslöjade att han var vid fullt medvetande och med obrutet intellekt.

Medicinering "väckte´" honom

Fram till nyligen utgick alla från att han aldrig skulle komma till medvetande igen. Inte förrän hjärnröntgen, datortomografi, avslöjade att hjärnan var så gott som helt oskadad. Då sattes medicinering in som "väckte" honom. Nu kan han kommunicera med omgivningen med hjälp av en dator med specialkonstruerat tangentbord och har berättat om de fasansfulla åren, skriver den tyska tidskriften Der Spiegel.

"Skrek på hjälp"

"Jag skrek på hjälp, men inte ett ljud hördes", har han sagt.
Maktlös tvingades han ligga i sin sjukhussäng och höra hur läkarna till en början försökte få kontakt med honom, utan att han kunde svara. Efter en tid gav alla upp hoppet om honom. Därefter försökte han stå ut med tillvaron genom att meditera och drömma sig bort till barndomen och fantisera om en bättre värld.
"Aldrig ska jag glömma den dag när de upptäckte mig – min andra födsel", har den i dag 46-årige Houben skrivit på sin dator.

Av TT
[email protected]

Publicerat 23 november 2009

Uppdaterad 24 november 2009

 

 

---

 

 

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3839455.svd

Budskap från man som var i koma ifrågasätts

Publicerad: 24 november 2009, 16.48. Senast ändrad: 25 november 2009, 13.47

Berättelsen om mannen som ska ha legat i koma i 23 år ifrågasätts. Framför allt gäller diskussionen hur han kunnat förmedla sig med omvärlden, där assistenter hjälper honom att skriva ned sitt budskap.

• Läs vidare
• Blogglänkar (7 st)

 

46-årige belgiern Rom Houben ska ha skrivit på datorn om hur han "skrek på hjälp, men inte ett ljud hördes". Han råkade ut för en trafikolycka 1986, blev förlamad och förlorade talförmågan. Han har därefter betraktats som okontaktbar – fram till nyligen då läkaren Steven Laureys genom moderna hjärnavbildningsmetoder upptäckte att hans hjärna fungerade.

Enligt Der Spiegel ska han nu kunna kommunicera med hjälp av ett specialkonstruerat tangentbord. Men denna kommunikation ifrågasätts av James Randi, amerikansk illusionist som har specialiserat sig på att kritisera pseudovetenskap.

Han har granskat det som kallas "underlättad kommunikation" där en assistent hjälper patienter att föra handen till olika tangenter så att meddelanden kan skrivas ned på en dator. Han menar att assistentens insats i detta fallet är diskutabel och hänvisar till ett videoklipp där belgaren Rom Houben själv uppges skriva. I klippet ses hur assistenten för Houbens hand över tangentbordet och på så sätt formar hans text.

"Detta är ytterligare ett tydligt exempel på bottenlös, skicklig, medveten okunnighet utförd av medicinsk personal", skriver James Randi på sin hemsida.

"Jag kan inte förstå hur någon, professionell medicinsk person eller lekman, kan fortsätta tro att denna fars kallad 'underlättad kommunikation' representerar något annat än fantasi", skriver James Randi vidare. Han menar att metoden kan jämföras med att det också går att få det att se ut som om hästar kan räkna.

Randi menar att Rom Houben i själva verket inte kan uppfatta vad som försiggår på dataskärmen och inte är medveten om vad som pågår. I stället har han utnyttjats för andras syften, hävdar James Randi som anser att "denna grymma fars måste få ett slut".

Den svenska hjärnforskaren Lars Olson på Karolinska Institutet säger till SvD.se att Rom Houbens läkare Steven Laureys utan tvekan är en auktoritet på området när det gäller olika typer av koma och möjligheten att undersöka dem med moderna metoder. Laureys har skrivit ett stort antal vetenskapliga artiklar på området.

– Men vad gäller den filmsnutt som gick att se där någon använder "facilitated communication" för att hjälpa Houben att uttrycka sig, så håller jag med James Randi så till vida att det absolut inte går att se om Houben alls påverkar tangenttryckningarna, säger Lars Olson som dock menar att man därmed inte kan utesluta att Houben har kunnat förmedla sig på något sätt.

– Det finns förstås vetenskapliga sätt att kontrollera detta, man kan tänka sig att Houben ombeds upprepa samma text med två olika faciliterande personer och se om det blir lika, säger Lars Olson.

Steven Laureys har eftersökts av flera internationella medier för ytterligare kommentarer kring Houben och hur han har kommunicerat, men Laureys har inte gett några intervjuer.

Även SvD.se har på onsdagen utan framgång sökt Steven Laureys på hans kontor i Liège i Belgien.

Carina Stensson

08-13 59 23

[email protected]

Idag har Göran Hägglund inlett barnmorskekonferensen med ett tal som finns att läsa både i följande artikel och på regeringens hemsida som jag lägger nedanför! Oj, vad jag är glad att Hägglund så frimodigt inledde denna kongress när morgondagens huvudtalare är Torbjörn Tännsjö!


http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=5887&Itemid=98

Tännsjö
2009-11-11 03:45

Hägglund vill bemöta Tännsjö

I dag inledningstalar socialminister Göran Hägglund på barn­morskeförbundets årliga konferens, där den kontroversiella pro­fessorn Torbjörn Tännsjö är huvudtalare i ämnet ”abort på könsin­dikation”.

Göran Hägglund väljer att i dag inledningstala på barnmorskeförbundets konferens ”Reproduktiv hälsa”.
Detta trots att ministern i en debattartikel tidigare uppmanat kommuner och landsting att ta avstånd från Torbjörn Tännsjö och Karolinska institutet där han har en professur i medicinsk etik.
– Jag medverkar ofta i sammanhang där det också finns meningsmotståndare. Som politiker vore det konstigt att undvika alla sådana sammanhang, säger Göran Hägglund, när Världen idag frågar om hans medverkan.

Han medger dock att han fortfarande är kritisk mot Tännsjös idéer.
– Jag är kritisk mot Tännsjös utilitaristiska filosofi, främst hans syn på människovärdet. Han är en extrem utilitarist och förespråkar bland annat dödshjälp och att föräldrar ska välja bort barn med vissa egenskaper.

Finns det inte en risk att du genom din medverkan ger legitimitet åt ett budskap som du själv inte står för?
– Jag tycker inte att jag ger Tännsjös idéer legitimitet. I stället ser jag det som en chans att få berätta vad vi står för och vilka värderingar vi tycker ska vara grundläggande för vården, säger Göran Hägglund.
Vid barnmorskeförbundets konferens medverkar även en rad sponsorer, exempelvis Libero och Natusan baby.
Sponsorerna får bland annat hålla seminarier och ge deltagarna gåvor.
Världen idags rundringning visar att samtliga företag som sponsrar konferensen inte ser något problem i att låta deras varumärke synas ihop med den kontroversiella professorn Torbjörn Tännsjö.
– För oss spelar det ingen roll vem som talar, vårt syfte är att effektivt nå ut till målgruppen vilket vi gör, säger Ann-Chriztine Ericsson, vd, för läkemedelsföretaget Nycomed,  en av konferensens sponsorer.

Erik Lundström
Jonas Adolfsson
[email protected]

---

Kära vänner,

Tack för att jag fick komma hit.

Inte minst är det roligt att få träffa en profession med sådana anor. Nu är det snart trehundra år sedan de första edsvurna barnmorskorna sågs i Sverige. Såvitt jag vet var vi först i världen med det. Och det säger faktiskt något mer än att svenska barnmorskor kan se tillbaka på ett rikt professionellt arv som ni kan vara stolta över. Det säger någonting om Sverige.

Vi vet att Sverige är ett barnvänligt land. Det finns få länder där barns rätt och välfärd står så starkt i fokus som i Sverige. Men det är när man vet att vi har den äldsta formella barnmorsketraditionen i världen som man också känner att den här omtanken är historiskt förankrad. Och det är tryggt, för då vet man också att den kommer att leva vidare även i framtiden.

Att vara barnmorska är inte vilket jobb som helst, det är nog alla överens om. Och jag kan inte föreställa mig annat än att det är en fantastisk upplevelse att få bidra till att liv kommer till världen. Varje dag nya glädjeämnen. Men liksom det förstås alltid är en själslig utmaning att möta föräldrar vars förlossningar lett till tragedier och prövningar. Det är i den meningen inte bara frågan om ett hantverk utan också om mänsklig förmåga. Och det är någonstans där ett yrke inte bara blir ett yrke utan också kan kallas för ett kall.

Det är ofta barnmorskor som är gruppledare i de föräldrautbildningar som ges inom ramen för regeringens strategi för utvecklat föräldrastöd. Dessa så kallade öppna grupper som mödra- och barnavårdscentralerna erbjuder alla nyblivna föräldrar är mycket uppskattade.
Föräldrar uppger att de har glädje och nytta av att utbyta erfarenheter med andra föräldrar om olika aspekter av föräldrauppgiften. I de öppna grupperna är det föräldrarnas behov och intressen som i hög grad styr vilka ämnen som tas upp. Gruppledaren tillför gruppen kunskap om barns psykosociala utveckling och hälsa. Gruppledaren står även för ett annat mycket viktigt bidrag, nämligen att - i hållning snarare än i ord - bekräfta de blivande eller nyblivna föräldrarna i att de är tillräckligt bra föräldrar, att de duger och uppmuntra och stimulera dem att lita på sina egna iakttagelser när det gäller det egna barnet. Och förstås, att hitta egna fungerande lösningar på det som upplevs som svårt.

Men barnmorskans uppdrag handlar förstås också om annat. Inte minst arbetet för kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa, som har stor betydelse för folkhälsan. Inte bara i Sverige utan också internationellt. De svenska ambitionerna på det här området gör inte halt vid gränserna. I internationella sammanhang har Sverige en unikt stark ställning i de här frågorna. Den 12 oktober lanserade Sverige en särskild satsning för att öka fokus, samordning och effektivitet när det gäller att nå FN:s millenniemål 5 om förbättrad mödrahälsa och minskad mödradödlighet. Det är det enda av utvecklingsmålen som inte förbättrats i låginkomstländer de senaste 20 åren. Sverige satsade redan innan nästan fyra miljarder kronor på hälso- och sjukvård där mödrahälsa ingår.

Nu höjer Sverige ambitionsnivån ytterligare och satsar 100 miljoner kronor extra ur biståndsbudgeten för 2009 på insatser som ska skynda på utvecklingen och ge fler kvinnor och nyfödda chansen att överleva graviditet och förlossning. Inom utrikes- och utvecklingspolitiken är frågan om sexuell och reproduktiv hälsa ett av Sveriges mest prioriterade områden.
Utgångspunkten för vårt internationella engagemang i dessa frågor är de åtaganden världens länder gjort i samband med konventionerna för de mänskliga rättigheterna och resultaten från FN:s internationella konferenser. För det som händer på andra sidan av jordklotet angår oss också. Det finns värden som är allmängiltiga i alla länder. Eller rättare sagt borde vara det.
I Kina har man sedan flera år satt i system att välja bort foster som man vet är flickor för att man föredrar att ha pojkar som barn. Det är inget annat än ett hån mot tanken på lika värde.
Vi ska vara väldigt noga med att hålla stånd mot sådana här tendenser i Sverige.

För vad är det för samhälle vi skulle få om personer klassificerades och ratades redan innan de ens blivit födda? Vad är det för en människosyn som utvecklas ur ett sådant beteende? Jag tror säkert att man i Kina kan ställa upp en mängd olika argument för varför det skulle vara nyttigt och praktiskt att föräldrarna fick göra på det här sättet, men det spelar faktiskt ingen roll. Nyttoaspekter kan man anlägga på mycket här i världen, men inte på allt. Vi tror på människovärdets okränkbarhet och vi tror på jämlikhet mellan man och kvinna. Det finns ingen anledning för oss att hitta på ursäkter för att vi ska kunna kompromissa med de här utgångspunkterna.

Det är inte nyttan som får oss att vårda våra föräldrars gravar. Det är inte nytta som gör att vi hjälper varandra utan att begära något tillbaka. Det är inte nyttan som får oss att baka pepparkakor till jul eller ställa fram adventsstakar i fönstren. Om människan vore en nyttovarelse, en som ständigt kalkylerade varje enskilt litet drag, vägde det mot andra drag enbart utifrån hur det gagnade en själv, vägde varje medmänniska utifrån vad denne kan tillföra i fördelar, då vore samhället illa ute. Om hon vore en varelse för vilka alla så kallade onyttiga andliga, sociala och kulturella värden hela tiden skulle plockas isär för att se vad som var det mest logiska och praktiska, då spelade det ingen roll hur tekniskt utvecklade vi vore. Vi skulle inte vara mycket mer än intelligenta djur.

Visst, det här är teoretiska och filosofiska frågor. Men man får inte vifta bort dem för det. Det rör trots allt fundamenten för hur vi ser på moral och på hur vi vill att vårt samhälle ska vara.
För min del är det glasklart: jag vill att samhället ska präglas av en fast värdegrund som handlar om båda könens lika rätt. Och av en människosyn som går ut på att vi har något större än bara nyttomaximering framför ögonen.

Kära vänner,

Det finns med andra ord en hel del som är värt att dryftas under dagar som dessa. Från det mycket praktiska till det djup principiella. Det räcker med en snabb blick på det program som ni har framför er för att man ska inse att en barnmorskas profession knappast hör till de som skulle ha tappat i angelägenhet under de senaste trehundra åren. Det är kartläggning av akupunkturbehandling, det är vårdgivares attityder till kejsarsnitt, det är barnmorskeförbundets projekt i Pakistan, det är kängurumetoden, det är omhändertagandet av offer för sexuella övergrepp, det är webbaserad undersökning och det är amning av måttligt prematura barn. Och mycket, mycket mer.

Det är kort sagt en hel värld. En värld av aspekter kring det viktigaste som kan hända i en människas liv: att bringa barn till världen. En värld där ni alla står i centrum och kommer att göra det i långt mer än trehundra år till.

Tack ska ni ha!

Regeringskansliet
103 33 Stockholm
Växel 08-405 10 00

Hittade idag följande artiklar i den kristna tidningen Världen Idag och sedan också en artikel i tidningen Dagen. Det är oftast de kistna tidningarna som tar upp frågor som rör ämnen som dödshjälp, selektiv abort och dyl.
Jag har ringt och mailat för att protestera mot att Tännsjös extrema människosyn upphöjs så i detta mycket viktiga sammanhang! Hans åsikter stör mig nästan alltid och det kan du läsa om längre ner på min blogg här och jag tror du då kan förstå mig.

En kvinna jag känner har jag allt mer kommit att tänka på. Hon levde i Hitler Tyskland och var funktionshindrad. Hon och hennes familj fick fly för funktionshindrade personer var den första grupp som dödades i Tyskland. Hennes berättelse kan man aldrig glömma och den människosynen som förföljde henne får aldrig breda ut sig igen!


http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=5825&Itemid=98

Tännsjö huvudtalare hos Barnmorskeförbundet

2009-11-05 09:01
Tännsjö huvudtalare hos Barnmorskeförbundet

Svenska barnmorskeförbundet har bjudit in professor Torbjörn Tännsjö som huvudtalare vid sin årliga konferens i nästa vecka. Tännsjö som uttalat sig för könsselektiva aborter ska föreläsa i ämnet ”abort på könsindikation”. - Han är en person som skapar debatt och möjlighet för människor att reflektera. Han är dessutom en väldigt bra föreläsare, säger barnmorskeförbundets ordförande Ingela Wiklund om Tännsjös besök. Torbjörn Tännsjö, som är professor i praktisk filosofi, har framfört en rad extrema idéer på det medicinsk-etiska området. Bland annat kan han tänka sig fosterdiagnostik som leder till att barn med dyslexi och färgblindhet sorteras bort. Även könsaborter är tänkbara i Tännsjös värld: ”Låt alltså den som vill välja kön på det väntade barnet”, slog han fast i en debattartikel på Newsmill i februari. Barnmorskeförbundets ordförande, Ingela Wiklund, ser dock inget problem med att man bjudit in Torbjörn Tännsjö som huvudtalare vid förbundets yrkeskonferens i nästa vecka. - Nej, egentligen inte. Alla människor har ju ofta en känsla för vad som är rätt och fel. Som barnmorska konfronteras man ofta med dessa frågor. Jag vet att alla barnmorskor definitivt inte håller med Tännsjö. Därför tycker jag att det är viktigt att väcka dessa frågor så att man får möjlighet att diskutera dem. Det är först då man kan skapa sig en egen uppfattning om var man själv står. Har ni inbjudit andra talare som kan ifrågasätta Tännsjö och ge en tydlig motbild? - Nej, detta är inget seminarium där vi har talare för eller emot eller där vi har en avslutande debatt. Han är bara en huvudtalare därför att han har en åsikt som vi tycker att han kan få ventilera. På så vis kan han få väcka tankar och skapa frö för en fortsatt diskussion om fosterdiagnostik och etik. Vill barnmorskeförbundet öppna  en debatt till förmån för extrem fosterdiagnostik och könsselektiva aborter? - Nej, det vore ett ganska ogrundat påstående. Man kan inte lägga munkavle på folk av rädsla för att utvecklingen ska gå åt ett håll man inte önskar. Om man ska kunna påverka det som händer i samhället i någon riktning måste man våga tala med dem som man inte är överens med. Barnmorskeförbundets årliga yrkeskonferens ”Reproduktiv hälsa” samlar kliniskt arbetande barnmorskor, lärare och forskare. I år är temat ”Hälso- och sjukvård i framtiden”. Inledningstalare vid konferensen är socialminister Göran Hägglund. Jonas Adolfsson [email protected] Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

 

 

 

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=5826&Itemid=98

 

”Barnmorskeförbundet förskräcker”

2009-11-05 12:02
”Barnmorskeförbundet förskräcker”

Att Torbjörn Tännsjö är huvudtalare hos Svenska barnmorskeförbundet väcker oro och kraftig kritik. - Det låter helt galet, säger Maria Johansson, ordförande för DHR, förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. Det som särskilt upprör är att Barnmorskeförbundet låter Torbjörn Tännsjö framträda utan att någon annan talare samtidigt ges tillfälle att presentera en motbild. - Tännsjö är extrem och har åsikter som de flesta inte delar. Då borde man balansera hans tal med någon som kan möta hans argument, säger Helena D’Arcy, ordförande för Respekt, en katolsk rörelse för livets okränkbarhet. - Kanske finns det barnmorskor i konferensen  som inte har följt debatten och vet riktigt vilka åsikter Torbjörn Tännsjö representerar. Man vet kanske bara att han är professor och tar till sig det han säger på ett lite okritiskt sätt. Helena D’Arcy påpekar att det är barnmorskorna som har den första viktiga kontakten med gravida kvinnor. - Det är så otroligt viktigt vilket intryck barnmorskan ger och på vilket sätt hon tar upp en eventuell diagnos eller riskbild som framkommit efter fosterdiagnostik. En diagnos ska ju inte automatiskt likställas med tanken på utsortering, vilket är den åsikt Tännsjö ofta framfört, påpekar Helena D’Arcy. Inom handikapprörelsen finns en stor oro inför Tännsjös idéer. Och hans framskjutna position på Barnmorskeförbundets konferens väcker kritik. - Hur har man tänkt, och vad menar man? Antagligen har man inte tänkt alls, säger DHR-ordförande Maria Johansson. Hon får medhåll av Gunnel Larsson, funktionshindrad sedan 36 år, och ansvarig för ett rikstäckande nätverk för etik och livshjälp. - Att bo i ett land där Barnmorskeförbundet inte tycks veta mer om vad denne man står för gör mig förskräckt, säger hon. Ja till livets generalsekreterare Johan Lundell är inte förvånad över Barnmorskeförbundets exponering av Torbjörn Tännsjö. Enligt honom bekräftar det en abortliberal tendens hos förbundet de senaste åren. - Jag undrar om förbundets ledning förstår vad de gör genom att utse Sveriges mest framträdande förespråkare för nyttoetik som huvudtalare, säger han. Jonas Adolfsson [email protected] Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den         http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=192096 Professor: Vi kan inte säga nej till abort på grund av kön Torbjörn Tännsjö ifrågasätter Sveriges ”dubbelmoral” Textstorlek | Publicerad: 2009-11-06 03:00 | Uppdaterad: 2009-11-06 10:09 Aborter på grund av kön bör tillåtas. Det anser professor Torbjörn Tännsjö, huvudtalare på Svenska Barnmorskeförbundets konferens nästa vecka. - Eftersom vi tillåter abort på grund av sjukdom kan vi inte säga nej till abort på grund av kön, säger Torbjörn Tännsjö. Nästa vecka arrangerar Svenska Barnmorskeförbundet sin årliga nationella yrkeskonferens Reproduktiv hälsa, i år på KistaMässan i Stockholm. Konferensen är ett forum för barnmorskor men lockar även lärare och forskare. "Låter häpnadsväckande" En av huvudtalarna på konferensen är Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och ledamot av Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor. Han kommer att tala om abort på könsindikation, något som han anser bör tillåtas. - Det kanske låter häpnadsväckande. Första instinkten är att det bör förbjudas, men tänker man efter så är det inte så självklart, säger Torbjörn Tännsjö. - Det går inte att förbjuda abort på grund av fel kön, men tillåta abort på grund av utvecklingsstörning. Då sänder man signalen att vi inte tillåter utvecklingsstörda i samhället. Torbjörn Tännsjö anser att samhället inte ska ha några idéer om vilka individer som ska finnas eller inte finnas. Enligt honom är det upp till föräldrarna att bestämma. - Abort på grund av kön är än så länge ganska ovanligt i Sverige, men fall har förekommit och därmed är frågan väckt. - Vi har insett att det leder till slitningar. Det finns fall där vårdpersonal inte har velat meddela barnets kön på grund av att man misstänkt att föräldrarna då skulle välja abort. Men enligt sekretesslagen måste de berätta. Enligt Torbjörn Tännsjö har vårdpersonal som försöker förhindra abort inte förstått sin roll. - Deras uppgift är inte att ha synpunkter på när fosterdiagnostik ska användas eller inte, säger han. Sjukvården ska vara neutral och inte utsätta kvinnor för tvång eller påtryckning i någon form. Risken för att vi kommer att se en utveckling med fler aborter på grund av kön i framtiden är liten enligt Torbjörn Tännsjö. Han tror dock att det finns två kategorier av föräldrar där det kan vara aktuellt. Det ena är personer med bakgrund i länder där det av ekonomiska och sociala skäl är bättre att få pojkar. - När man kommer till Sverige gäller ju inte de förutsättningarna längre, då bör de värderingarna i de flesta fall klinga av. "Brutal åtgärd" Den andra kategorin som skulle kunna välja abort på grund av kön kallar Tännsjö "den amerikanska modellen". - Det är de som vill ha en perfekt matchning av familjen. Man har kanske två pojkar redan och vill att den tredje ska bli en flicka. - Men det är en så brutal åtgärd så det blir nog inte så utbrett. Han kan tänka sig att det blir en vanligare fråga i samband med provrörsbefruktning. Där är det idag inte tillåtet att välja kön, där-emot att välja bort embryon där sjukdom kan misstänkas. - Där har vi den här dubbelmoralen! Det är en brist i lagstiftningen, den är inte tillräckligt liberal idag, säger Torbjörn Tännsjö. Anledningen till att Svenska Barnmorskeförbundet bjudit in just Torbjörn Tännsjö som talare är att man vill sätta igång diskussioner och samtal kring de här frågorna. - Han är väldigt bra på att tala om fosterdiagnostik och abort och andra känsliga saker på ett sätt så att människor börjar reflektera och tänka, säger Ingela Wiklund, förbundsordförande. - De här frågorna är viktiga för oss. Det är så mycket som man kan ta reda på i förväg i dag. Hur ska vi förhålla oss till det? Provocerande professor Att han kan uppfattas som provocerande av somliga ser Ingela Wiklund inte som något problem. - Även om man är emot kvinnors rätt att göra abort så måste man ju ändå höra vad andra har att säga, vilken retorik som används, för att kunna bemöta det. Ingela Wiklund tror att Torbjörn Tännsjö är så känd bland barnmorskor och läkare att det inte kommer som någon överraskning för någon att han "är en person som spetsar till det". - Deltagarna i den här konferensen är tillräckligt begåvade och reflekterande för att lyssna till Torbjörn Tännsjö, men sedan ändå bilda sig en egen uppfattning. Barnmorskor är generellt ganska kritiska till sådant de hör. Det blir dock ingen offentlig debatt i anslutning till Torbjörn Tännsjös föredrag på konferensen. Miriam Arrebäck Frilansjournalist miriam.arrebackdagen.se 08-619 24 00

Ska man skrika, gråta eller sätta full fart för att nå media? Jag tänker göra det sista och maila media ang detta!

Mycket ska man höra och jag trodde inte mina öron när en man jag känner ringde mig och berättade detta! Hur kan det bli så tokigt att denna grupp som har människoliv i sina händer inte vet hur kontroversiell Tännsjö är utan skriver om honom på ett sätt som låter långt ifrån insiktsfullt! Att ha titlar bevisar ibland ingenting, det är vad jag får ut av detta!

Läs längre ner på min blogg för att se vad denne man tidigare har uttalat sig om så tror jag du förstår varför jag säger som jag gör!
Jag fördömer inte Tännsjö, men det han säger fördömer många människor och bla mig!!!

Om du går in på Svenska Barnmorskeförbundets hemsida så ser du inbjudan till denna två dagars kurs och hur det hela är upplagt, på högsta ribban!!! Inbjudan finns på följande länk: http://www.barnmorskeforbundet.se/reproduktiv_halsa_2009/index.html och jag lägger också in den här:

Konferens Reproduktiv hälsa

11-12 november 2009, Kistamässan/Stockholm

Svenska Barnmorskeförbundet genomför 11-12 november den årliga nationella yrkeskonferensen Reproduktiv hälsa. Konferensen som i år hålls på KistaMässan i Stockholm är ett viktigt forum för barnmorskor som vill hålla sig uppdaterade om det senaste inom hälso- och sjukvården. Konferensen har kommit att bli en mötesplats för såväl kliniskt arbetande barnmorskor som lärare och forskare. I år är konferensens tema ”Hälso- och sjukvård i framtiden”, ett tema som på olika sätt kommer att märkas i programmet. Kända forskare och andra kommer att tala om ämnen inom förlossningsvård, amning, abort, patientsäkerhet, internationell hälsa och ledarskap. Vi kommer också att presentera ett nytt web-baserat utbildningsprogram i CTG. Nytt för i år är att vi välkomnar även andra yrkesutövare i vården att delta på vår konferens.

Invigningstalare

Socialminister Göran Hägglund

Huvudtalare

Torbjörn Tännsjö professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och ledamot av Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor samt Donationsrådets etiska kommitté. Torbjörn Tännsjö är en av Sveriges mest tongivande filosofer i bioetik, moralfilosofi och politisk filosofi och deltar ofta i debatter i media. Som huvudtalare kommer han att tala om abort på könsindikation.

 

Ingegerd Hildingsson är docent i hälsovetenskap vid Mittuniversitetet, institutionen för hälsovetenskap. Ingegerd Hildingsson har fått nära 4,5 miljoner för att studera hur kvinnor och vårdgivare upplever de kejsarsnitt som görs utan att det finns en medicinsk anledning. Som huvudtalare kommer hon att tala om faktorer relaterade till nutida föräldrars önskemål i samband med barnafödande.

Seminarier

Läs vidare i programmet 2009-10-22 (klicka här)!

Workshops

• Webb-baserad utbildning i fosterövervakning
  Presentation av nytt utbildningsmaterial

Kongressmiddag

Möjligheter att göra studiebesök

Exlusiv årsprenumeration

Exklusivt för dig som deltar - en årsprenumeration på den nya vetenskapliga tidskriften Sexual and Reproductive Health Care – lanseras 2010 av Svenska barnmorskeförbundet och publisherföretaget Elsevier.

Anmälan och anmälningsinformation

Följ länk till externt anmälningsformulär

 

---

På följande länk kan du läsa hela programmet för seminariet och en del talare verkar ha mycket bra och befogade ämnen att dela! Det kusliga är alltså att Tännsjö upphöjs som huvudtalare och att beskrivningen av honom nästan upphöjer honom till skyarna!!! http://www.barnmorskeforbundet.se/reproduktiv_halsa_2009/program_2009-10-22.pdf


I ett mail från en annan vän som också blev bestört skriver han:

"Nu har det gått en dryg vecka sedan Tännsjö gjorde sitt utspel angående funktionshinder som ”svagheter” och försvar för abort på grund av ”dyslexi” och ”färgblindhet” och idag fick vi reda på att valts ut till huvudtalare på en nationell konferens där han ska tala om könsselektiva aborter. Tidigare har han, exempelvis på Newsmill, inte bara försvarat rätten att kunna göra abort på grund av kön, utan också det etiskt godtagbara med dessa aborter samt naturligtvis också abort på grund av funktionshinder. Exempelvis skriver han mycket om abort på grund av dövhet, i sin artikel på debattsajten Newsmill:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/23/darfor-ar-det-inte-fel-att-abortera-flickfoster

Inbjudare, som alltså låter Sveriges mest framträdande förespråkare för utsorterande fosterdiagnostik tala oemotsagd, är Barnmorskeförbundet, det förbund med Sveriges barnmorskor som ska vägleda och hjälpa gravida som fått reda på att deras barn kanske har någon form av funktionshinder."

 

---

 

Diskussionen började redan för några år sådan, då personalen vid en kvinnoklinik i Väst-Sverige klagade på att vissa kvinnor med särskild etnisk bakgrund gjorde ultraljud, fick veta fostrets kön, och aborterade om det var en flicka. Personalen såg dessa aborter som uttryck för kvinnofientlighet och bad samhället om tillåtelse att inte berätta om könet när de misstänkte att upplysningen skulle leda till abort. De fick ett bestämt besked. Sekretesslagen förbjuder dem ha hemligheter för sina patienter. Och abortlagen ger kvinnor rätt till abort före den 18:e graviditetsveckans utgång, utan att de redovisar sina skäl. Nyligen upprepades historien vid Eskilstuna sjukhus. Personalen klagade, samma besked har på nytt lämnats. Både sekretesslagen och abortlagen ger tydligt besked om hur man ska förhålla sig till dessa kvinnor. Ett nytt inslag den här gången är en uppgift, som gynekologen Lars Hamberger i Göteborg tillfört, nämligen att norska kvinnor skulle söka sig till Sverige för att göra abort. Ingen vet idag om detta bara är en vanlig "Norgehistoria" eller verkighet. Vår socialminister, Göran Hägglund, är emellertid oroad. I Dagens Nyheter den 23 februari 2009 säger han:

- Jag står för den lagstiftning vi har när det gäller aborter, men går det att komma åt en situation där foster aborteras enbart för att det är fel kön bör vi försöka hitta en sådan lösning.

Socialstyrelsen har också enligt samma källa fått i uppdrag att kartlägga "födelseland" för aborterande kvinnor.

Jag gissar att många känner sympati med detta resonemang. De tänker som personalen vid de aktuella klinikerna, att det måste vara något fel om kvinnor systematiskt väljer att abortera flickor, de tänker att detta måste hänga samman med att dessa kvinnor är socialiserade in i en kvinnoförtryckande kultur, och de önskar att samhället ska "sätta ned foten" och få stopp på verksamheten. Kanske tänker de också att detta måste vara i de gravida kvinnornas eget intresse. De kan väl inte innerst inne önska dessa aborter.

Även om denna tankegång luktar en smula paternalism och kulturell chauvinism, så kan den framstå som i grunden sund och riktig. Bakom den ligger följande föreställning. Detta med fosterdiagnostik och selektiv abort (abort p.g.a. av något man vet om det väntade barnets hälsa och egenskaper) är problematiskt, men något vi får leva med. Men ska vi alls hålla oss med medicinska tekniker som dessa är det bäst att samhället på ett klokt sätt reglerar verksamheten, så att den inte missbrukas, t.ex. för val av kön då detta grundar sig på könsfördomar. Samhället får fastställa vad som är en rimlig grund för selektiv abort. Göran Hägglund tycks ju tänka på det sättet. Jag gissar att han är i god tro. Han har emellertid fel. Hela detta sätt att resonera kring fosterdiagnostik och selektiv abort är djupt förkastligt. För att inse det måste vi emellertid våga tänka ett steg till, och inte bara förlita oss på våra spontana reaktioner kring fall som dessa.

Det kan ibland vara rätt att välja kön på det väntade barnet

För det första är det inte uppenbart att det alltid är oriktigt att välja kön på det barn man väntar. Låt vara att abort är ett trubbigt medel, om man vill se till att man får ett barn av "rätt" kön, men själva valet som sådant, är inte självklart förkastligt. Nya tekniker är under utveckling, som kommer att göra det möjligt för oss att välja kön på våra barn i framtiden, redan före konception. Redan nu kan det ske före implantation, i de fall ett par genomgår provrörsbefruktning. Om flera ägg befruktas går det ju att välja kön på det som ska återföras till kvinnans livmoder, om man genetiskt granskar de befruktade äggen, genom en teknik som kallas preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD). Är det självklart fel att göra ett sådant val? Jag tycker inte det. Den som redan har ett barn av ett kön, och som planerar att bara ha ett barn till, kan önska att detta är av annat kön än det första. Är det inte en rimlig önskan? Är det inte nyttigt för barn att ha syskon av motsatt kön? Är det inte bra för "familjehygienen" om en sådan balans finns inom den?

Tänk vidare på kvinnan som tillhör en kultur, eller snarare ett socialt sammanhang, där det verkligen är problematiskt (t.ex. av ekonomiska skäl) om man inte kan föda en pojke. Är det så orimligt om en kvinna i den situationen vill välja kön på sitt väntade barn? Man kan tänka att det i så fall är något fel på det sociala sammanhang kvinnan tillhör, men det är inte självklart att detta sammanhang ska attackeras genom att man förvägrar kvinnan hennes valfrihet. Kanske leder detta inte till någon förändring av det sociala sammanhanget. Kanske leder det till allvariga konsekvenser för kvinnan själv. Och hur det än är med den saken är det nog rimligt att tänka att kvinnan själv borde få bedöma vilka risker hon vill ta.

Jag tror att resonemang som dessa kan få oss att börja ifrågasätta vår spontana dömande hållning i fall som de aktuella. Kan vi bara mobilisera ett uns av empati är vi nog beredda att konstatera att också kvinnor i denna situation, bör ha samma rättigheter, både till kunskap om barnets kön och till abort, som kvinnor har i allmänhet.

Tre principiella förhållningssätt

Men därmed är ändå inte den principiella frågan kring selektiv abort besvarad. Vi behöver tänka ännu mera radikalt kring den. Vi bör då betänka att det finns i princip tre olika sätt för samhället att hantera de aktuella medicinska teknikerna. Jag tänker på följande tre förhållningssätt:

1. Vi förbjuder att de över huvud taget används.

2. Vi reglerar användningen av dem, så att den blir ansvarsfull.

3. Vi tillåter individer att själva bestämma hur de vill bruka teknikerna (förutsatt att de utövas på ett medicinskt säkert sätt).

 

Göran Hägglund, och de flesta som spontant hör talas om kvinnor som väljer att abortera flickfoster, lutar av allt att döma åt den andra hållningen. Och visst kan den framstå som rimlig. Men bara så länge vi inte tänkt närmre över saken. Tänker vi närmre över saken inser vi att av det tre möjliga förhållningssätten, så finns det ett som är i grunden fel, nämligen det andra. Det går att ge ett anständigt försvar för såväl ett förbud mot teknikerna, som ett fritt förfogande av dem, men inte för tanken om reglering. Det kan framstå som överraskande, men är om man tänker närmre på saken inte så konstigt.

Ett förbud mot selektiv abort kan motiveras med tanken att sådana aborter sänder ett obehagligt budskap till alla som lever med de egenskaper, som väljs bort. Man kan hävda att samhället genom att tolerera teknikerna tolererar fördomar mot människor med t.ex. förståndshandikapp. Det gör att människor som lever med förståndshandikapp kan känna obehag, ja t.o.m. ett hot mot den egna existensen. Det kan känna att det egna "människovärdet" är ifrågasatt. Så har också vissa företrädare för handikapprörelsen resonerat.

Det ligger en hel del i detta sätt att resonera, men det finns två problem med det. Det ena är att det är fullkomligt utopiskt. Det finns ingen möjlighet att förhindra att selektiva aborter kommer att ske, när teknikerna väl har utvecklats. Och teknikutvecklingen är snabb. Möjligheterna att välja barn kommer inte bara att finnas med oss utan tillväxa i framtiden. Vill vi inte tumma på sekretesslagen (patienten har rätt att veta vad sjukvården vet om henne och hennes väntade barn) eller den fria aborträtten kommer selektiva aborter också i framtiden att förekomma. Det andra problemet med förbudslinjen är att vissa selektiva abortbeslut inte alls är uttryck för några fördomar, utan vilar på en rimlig grund, t.ex. då det gäller att undvika att ett barn ska födas till ett kort liv i svåra plågor. Det vore grymt att förbjuda föräldrar som fått ett barn med en sådan sjukdom att undvika att få ett till. Det vore grymt mot föräldrarna, och ännu mera grymt mot det barn, som i så fall skulle tvingas utstå ett liv, vilket alla bara skulle önska att det så snart som möjligt fick ett slut.

I realiteten står därför samhällets val mellan den andra hållningen, att reglera verksamheten, och den tredje, att ge föräldrar rätt att själva bestämma. I det valet finns inte utrymme för något tvivel. Det enda rimliga är att ge fri tillgång till teknikerna.

Ett frihetligt system

Argumentet för det frihetliga systemet hänger samman med den oro, som uttrycks av alla de, som vill förbjuda verksamheten. Den oron är inte utan fog. Det gäller därför att minimera de negativa konsekvenserna för individer som lever med egenskaper, som faktiskt (ofta) kommer att väljas bort.

En lärdom vi kan dra från erfarenheter av tvångssteriliseringar och eugenik under det förra århundradet är att samhället inte bör ha någon uppfattning om vad slags människor som är önskvärda. Vi vet att det kan börja oskyldigt med en önskan att undvika att människor föds till vissa problem, för att övergå till tvångsåtgärder för att se till att dessa människor inte föds, och till sist till en politik där människor med dessa egenskaper mördas (vilket skedde i det nazityska s.k. eutanasiprojektet). Vill vi undvika ett upprepande måste vi också undvika varje frestelse att reglera de selektiva aborterna.

Det kan låta oskyldigt om samhället (Göran Hägglund) säger att det inte ska vara möjligt att välja kön på sitt barn. Den underförstådda tanken är väl då att inget kön är sämre än det andra. Och rent konkret är väl tanken att det inte är något problem att det barn man väntar kan vara en flicka. Flickor är lika mycket värda som pojkar.

Detta låter sig sägas. Men om samhället samtidigt säger att det går bra att välja bort barn med Downs syndrom (med en kromosom 21 för mycket, vilket medför lägre IQ än hos genomsnittet), ger samhället ett obehagligt budskap: individer med Downs syndrom är problematiska, från samhällets utgångspunkt. Om man dessutom aktivt om än understucket uppmanar till bruk av teknikerna, för att uppdaga Downs syndrom, och abortera, är läget allvarligt.

Den frihetliga linjen är överlägsen då den innebär att samhället är helt neutralt ifråga om vad slags människor som ska få finnas. Det innebär förstås att ett tungt ansvar läggs på de presumtiva föräldrarna. De får själva ta ansvar för sina val. Men vem hade trott att det över huvud taget skulle vara en lätt sak att bli förälder?

Den frihetliga linjen innebär att människor kan välja att inte sätta ett barn till världen med Downs syndrom. Den innebär att de kan välja att abortera ett barn som de vet kommer att födas dövt. Sådana val behöver emellertid inte vara uttryck för några fördomar i det individuella fallet. De kan ha att göra med personliga omständigheter av samma typ som motiverar vanliga aborter. Just nu är relationen inte så stabil, vi vill inte ta risken att få ett barn som innebär särskilda krav på oss som föräldrar. Jag vill inte just nu byta kultur, lära mig ett nytt språk (teckenspråk) o.s.v. Ett annat föräldrapar kan i motsvarande situation göra ett helt annat val. Det kan konstatera att inget talar för att ett utvecklingsstört eller dövt barn lever ett liv som är sämre än det människor i allmänhet lever, och inget hindrar att man just nu tar hand om ett sådant barn. Det kan ses som en spännande utmaning att gå in i en ny kultur, lära sig ett nytt språk (teckenspråk) o.s.v.

Den frihetliga linjen innebär förstås också att föräldrar som så önskar kan välja att föda barn med utvecklingsstörning eller anlag för dövhet. Det senare är kanske troligare än det förra. Man kan tänka sig att militanta förespråkare för dövkulturen, som själva är döva, skulle kunna göra detta val. Men är det ett problem? Om man vill hävda att det är ett problem måste man hävda att döva lever sämre liv än hörande. Det finns åtminstone inget stöd i s.k. lyckoforskning för den synpunkten.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis får vi nog konstatera, att även om fall som det nu uppdagade i Eskilstuna, där kvinnor väljer att abortera flickfoster, väcker starka känslor hos oss, så bör vi besinna oss. Vår spontana "gut feeling" inför komplexa fenomen som dessa är inte alltid tillförlitliga. Tänker vi djupare på frågan inser vi att den stora faran ligger, inte i att samhället fritt tillåter val som dessa (i normala fall kan man förlita sig på att föräldrar gör kloka val), utan i att samhället börjar reglera verksamheten. Om samhället uppsätter regler för vilka egenskaper vi får välja bort och vilka vi inte får röra vid, är vi inne på en farlig väg. Den leder oss tillbaka till förra seklets eugenik och tvångsåtgärder riktade mot den mänskliga reproduktionen. Om samhället tolererar individens fria val i dessa fall, så måste det förstås räkna med att människor ibland gör konstiga och kanske t.o.m. omoraliska val. Vi får dock hoppas att det i så fall endast rör sig om undantagsfall. Vi ska också hålla i minnet att om samhället som sådant gör konstiga och omoraliska val beträffande vad slags människor ska få finnas, så blir konsekvenserna groteskt uppförstorade och ödesdigra.

Låt alltså den som vill välja kön på det väntade barnet

 

Genom nätverket jag håller i för livet och livshjälp så fick jag höra om denna artikel där Torbjörn Tännsjö - som vi har kännt till sen - länge uttalar sig mer direkt i det vi redan visste han står för.
Att som funktionshindrad läsa Tännsjös ord ger en kalla kårar utmed ryggraden och nazitysklands människosyn känns väldigt bekant, här och nu!!! "Arbeit machts frei", hette det då och den som var stark kunde undgå att gasas på ett annat sätt än den som hade den dåliga smaken att inte vara frisk eller dyl.

Många faller för hans många titlar och tänker kanske att han då verkligen vet, men jag ber dig stanna upp och tänka till! Jag gillar mitt liv och om jag har en dålig dag så vill jag inte bli utgallrad utan få hjälp, trots ett mycket uttalat funktionshinder!

Att tidning Aftonbladet den 23/10 -09 har följande artikel i Sverige idag får till och med mig att häpna! Jag häpnar enbart över att Tännsjö talar klarspråk om sina åsikter som han annars brukar "dimma in" med en mängd uttryk som döljer en del av innebörden. Läs själv här och se vad han faktum säger! Jag fetar lite så du hittar snabbt! Artikeln finns på följande länk: http://www.aftonbladet.se/debatt/article6004817.ab#


Publicerad: 2009-10-23

"Det är inte fel att vilja ha perfekta människor"

Filosofen Torbjörn Tännsjö om fosterdiagnostik

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=5531&Itemid=98

---

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=5531&Itemid=98

eutanasilag

2009-10-12 10:04

Filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö och etikprofessor Niels Lynöe (i mitten) debatterade mot en panel bestående av psykiatrikern Susanne Flyborg, riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), överläkare Ingrid Underskog, professor i vårdetik, Göran Lantz, samt medicine doktor Glenn Haegerstam (till vänster). Respekts vice ordförande, Sture Gustafson, (till vänster) ledde samtalet. Inklippt är större bild på professor Torbjörn Tännsjö. Foto: Jacob Rudolfsson, Scanpix Hearing om dödshjälp i Stockholm: Professor önskar snar eutanasilag Statens medicinsk-etiska råd (Smer) efterfrågar det. Professorn i praktisk filosofi vid Stockholms universitet förväntar sig det. När Katolska kyrkans medicinsk-etiska organ Respekt på torsdagen bjöd in till en hearing om dödshjälp diskuterades hur långt borta Sverige är från en lag om eutanasi. Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och känd förespråkare av dödshjälp, ville gå längre än Smer när det gäller en dödshjälpslag. – Jag skulle önska att tiden var mogen för eutanasi. Men vi rör oss i den riktningen. Först kommer läkarassisterat självmord att legaliseras. Jag tror att vi får något sorts system som Holland har. Det finns många goda sidor i det holländska vårdsystemet, sa han. Efter hearingen bad Världen idag Tännsjö att kommentera den holländska Remmelinkrapporten, från 1991, som visade att över 1 000 patienter dödades året innan mot sin vilja. – Då var dödshjälp inte legaliserat. Under­sök­ning­en har upprepats två gånger och nu är det färre som får barmhärtighetsmord snarare än döds­hjälp, säger han. Många äldre och funktionshindrade är rädda för att hamna på sjukhus... – Det är oftast organisationerna själva som vållar oron. Det är olyckligt att ledare för handikapprörelser ser det som ett hot mot sin grupp. Nu diskriminerar lagen mot dem som inte anses vara beslutskompetenta. Tännsjö menade under hearingen att det inte finns någon moralisk skillnad mellan dödshjälp och att låta en patient sova in i döden, vilket är medicinsk praxis i särskilda fall. Ingrid Underskog, överläkare inom den palliativa vården, höll inte med. – Det är bara i enstaka situationer som man behöver söva en patient. Eutanasi kommer ofta på tal på ett väldigt tidigt stadium, när man funderar på hur det blir längre fram. Under den sista veckan har man oftast nått en form av försoning med döden, sa hon och konstaterade även att det medicinska ansvaret vilar på läkaren – inte patienten. Riksdagsledamoten Chat­rine Pålsson Ahlgren (KD), som anser att vården i livets slutskede behöver bli bättre på vissa håll i landet, reagerade starkt mot att Torbjörn Tännsjö vill att döende patienter, som inte vill vara till last, ska få ta del av dödshjälp. – Vad har vi då för syn på de svaga? Det är något av det farligaste att tänka att människor kan vara till last. Det är en människo syn som jag aldrig kan acceptera, sa hon och tillade: – När man är fullt frisk kan man vilja ha dödshjälp om något drabbar en. Men när man väl är drabbad, är det många som ändrar sig och ändå hittar en god livskvalité. Jacob Rudolfsson [email protected]